Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 ROM
V.
Kardinal de Bernis var i många år fransk ambassadör i Rom
(1769—1791) och intog där en så framskjuten och mäktig
ställning, att man sporde sig, om inte dennes påvens Warwick i grunden
hade mer att säga än Pius VI själv. Minnet av hans middagar
levde in i sena tider, och Pius VI brukade skämtsamt säga, att
Bernis kök ännu i XIX seklet skulle vara “in odore sanctitatis“.
Då man ser porträtten av denne ryktbare kardinal, den
korpulenta gestalten och det runda ansiktet med de små livliga ögonen,
anar man också genast, att de Bernis hade en utmärkt kock.
Men de utsökta middagarna voro blott ett medel för
diplomatiska mål; kyrkofursten hyllade nämligen den åsikten, att
ingenting så underlättar mellanfolkliga uppgörelser som ett vackert
och vāälförsett middagsbord, där man i sämja och ro kan
diskutera de ömtäligaste spörsmål. Kardinalen förkunnade den stora
sanningen, att “Europa aldrig är lyckligare än i de stunder, då
ambassadörerna ingenting ha att göra“.
Denne intressante kardinal härstammade från den förnäma
grevliga släkten de Bernis, vars stamgods var Château de
Saint-Marcel en Vivarais, men som utom sitt slott och
högaristokratiska släktförbindelser ej besatt några timliga håvor.
Francois Joachim comte de Bernis föddes 1715; vid tjugo års ålder
kom han till Paris, till en släkting, baron de Montmorency,
och i brist på annan sysselsättning skrev han vers och gjorde
skulder. Att skriva var emellertid på den tiden just sättet att
förvärva sig hög protektion. Bernis skaldskap gick visserligen
i en så lätt och ytlig genre, att Voltaire kallade honom “Babette
la Bouquetière“, men madrigalerna banade ynglingen väg till
M:me de Pompadours ynnest. Vägen var dock lång, det tog
inte mindre än sexton år att tillryggalägga den, och under
tiden svällde inte blott diktportföljen utan även skulderna växte,
så att de till sist belöpte sig till den ansenliga summan
av 80,000 livres. Bernis iklädde sig abbésutan, i tanke att han
i denna allvarliga dräkt snarare skulle lyckas vinna befordran
än med värja vid sidan. M:me de Pompadour utverkade åt
honom en liten pension av konungen och fri bostad i Tuillerierna
såsom hovpoet; men härmed kunde han ju svårligen nöja sig, i
synnerhet som fordringsägarna blevo mer och mer efterhängsna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
