Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 351
furstinnan och sökte förmå så mycken romersk aristokrati som
möjligt att infinna- sig på högtidligheten, som ägde rum 3| augusti
1776. På kapitolinska torget bildade röda påvliga gardet häck
för diktarinnan, och då hon steg ur vagnen, stötte
senatorsbetjäningen i trumpeter och publiken ropade “evviva“.
Corilla, lång till växten, högbarmad, med livliga blåa ögon
och utslaget blont hår, var klädd i vitt siden och en vit
sammetskappa beströdd med silverstjärnor. Hon ledsagades av Gonzaga,
och allmänheten lade märke till en viss likhet mellan skaldinnan
och kejsarinnan Maria Teresia.
Då trumpeterna tystnade, böjde Corilla knä framför
konservatorerna, och cavaliere Giuseppe Fargna, kaporionernas prior,
satte efter ett kort tal lagerkransen på hennes huvud. Skaldinnan
svarade med att tacka påven, sẹnatorerna och romerska folket
för den henne bevisade hedern, därpå reste hon sig och tog plats
i den för henne bestämda stolen, och musiken spelade upp en
välklingande symfoni. Men därmed var högtidligheten inte slut;
senatens sekreterare, cavaliere Cenci, läste upp kröningsakten på
latin, sex medlemmar av Arcadia deklamerade sonetter dagen
till ära, och Arcadias kustos, abate Pizzi, sjöng en vers ur sin
“Trionfo della Poesia“. Till tack improviserade festföremäålet en
dikt, “Trionfo di Roma“, vartill hon själv ackompanjerade sig
på fiol.
Dittills hade högtidligheten ej på något sätt blivit störd; men
då diktarinnan lämnade Kapitolium och hennes vagn hunnit till
piazza d’Ara Coeli, började den där samlade folkhopen att
obarmhärtigt vissla. Denna protest mot de kapitolinska ovationerna
hade anordnats av motståndarna till de arkadiska pastoralerna,
och dagen därpå gick ur hand i hand en oräknelig mängd
pasquinater och satirer riktade mot Corilla och Gonzaga, mot Arcadia
och senaten, och inte ens påven skonades.
Tre dagar därefter fingo Corilla och hennes vän Gonzaga
order att ofördröjligen lämna Rom. Pius VI utfärdade förbud
mot försäljning av skaldinnans porträtt och dömde författaren till
en mot påven smädlig sonett att böta tusen scudi.
Först efter tio år, i maj 1786, besökte Corilla ånyo Rom,
där hon mottogs av abate Goudard, Arcadias kustos, och kardinal
de Bernis. De arkadiska sonetternas och skaldekröningarnas
tidevarv led då mot sitt slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
