PAPA BRASCHI 351 furstinnan och sökte förmå så mycken romersk aristokrati som möjligt att infinna- sig på högtidligheten, som ägde rum 3| augusti 1776. På kapitolinska torget bildade röda påvliga gardet häck för diktarinnan, och då hon steg ur vagnen, stötte senatorsbetjäningen i trumpeter och publiken ropade “evviva“. Corilla, lång till växten, högbarmad, med livliga blåa ögon och utslaget blont hår, var klädd i vitt siden och en vit sammetskappa beströdd med silverstjärnor. Hon ledsagades av Gonzaga, och allmänheten lade märke till en viss likhet mellan skaldinnan och kejsarinnan Maria Teresia. Då trumpeterna tystnade, böjde Corilla knä framför konservatorerna, och cavaliere Giuseppe Fargna, kaporionernas prior, satte efter ett kort tal lagerkransen på hennes huvud. Skaldinnan svarade med att tacka påven, sẹnatorerna och romerska folket för den henne bevisade hedern, därpå reste hon sig och tog plats i den för henne bestämda stolen, och musiken spelade upp en välklingande symfoni. Men därmed var högtidligheten inte slut; senatens sekreterare, cavaliere Cenci, läste upp kröningsakten på latin, sex medlemmar av Arcadia deklamerade sonetter dagen till ära, och Arcadias kustos, abate Pizzi, sjöng en vers ur sin “Trionfo della Poesia“. Till tack improviserade festföremäålet en dikt, “Trionfo di Roma“, vartill hon själv ackompanjerade sig på fiol. Dittills hade högtidligheten ej på något sätt blivit störd; men då diktarinnan lämnade Kapitolium och hennes vagn hunnit till piazza d’Ara Coeli, började den där samlade folkhopen att obarmhärtigt vissla. Denna protest mot de kapitolinska ovationerna hade anordnats av motståndarna till de arkadiska pastoralerna, och dagen därpå gick ur hand i hand en oräknelig mängd pasquinater och satirer riktade mot Corilla och Gonzaga, mot Arcadia och senaten, och inte ens påven skonades. Tre dagar därefter fingo Corilla och hennes vän Gonzaga order att ofördröjligen lämna Rom. Pius VI utfärdade förbud mot försäljning av skaldinnans porträtt och dömde författaren till en mot påven smädlig sonett att böta tusen scudi. Först efter tio år, i maj 1786, besökte Corilla ånyo Rom, där hon mottogs av abate Goudard, Arcadias kustos, och kardinal de Bernis. De arkadiska sonetternas och skaldekröningarnas tidevarv led då mot sitt slut.