Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 355
parna, som Casanova säger, hon talade i ett, utan att ens
invänta svar, och flög från ämne till ämne, men var så behaglig
och underhållande, att man med verkligt nöje lyssnade till
henne.
Fursten gemålen, också ståtlig och föga äldre än furstinnan,
var snål och sniken, och mot vanan inom romerska aristokratien
inlät han sig i allehanda affärsspekulationer, vilket ådrog honom
mycket klander. Det påstods till och med, att han valt
furstinnan di Fiano till sin älskarinna av det skälet att hon var
mycket rik och ej gjorde anspråk på dyrbara presenter.
Furstinnan di Fiano tyckte naturligtvis inte om sin legala rival och
påstod, att furstinnan Santa Croce inte var annat än en elegant
klädd mannekäng.
Fursten var sällan hemma; hans plats intogs av kartlinal de
Bernis, som vanligen infann sig hos furstinnan tre gånger om
dagen: först på morgonen, medan hon ännu var ensam, därpå
vid tretiden på middagen, då han drack kaffe hos henne, och
slutligen på aftonen, som de tillbragte med att spela piké. Som
älskvärd kavaljer lagade vanligen kardinalen, att han förlorade
betydliga summor till sin motspelerska, vilket gemålen såg med
välbehag. Fursten, som var mycket svartsjukt anlagd och ej
tålde, att unga män nalkades hans maka, visade sig ytterst
tolerant mot kardinalen, vilket man förklarade på olika sätt.
Visserligen var kardinalen femtiofyra år, då han blev ambassadör, men
det var ju ändå inte en ålder, som kunde häva alla misstankar
i fråga om förhållandet till det andra könet. Det avgörande
för fursten och kanske även till någon del för furstinnan var,
att de Bernis var den mäktigaste ambassadören i Rom och för
visso även den mest slösaktige, ty hans ofantliga inkomster av
ärkebiskopsdöme, allehanda prebenden jämte ambassadörs- och
kardinallön tilläto honom att tillfredsställa alla sina egna och sina
närmastes önskningar och hugskott.
Till de mest lysande av dessa tillställningar hos kardinalen
under furstinnan Santa Croces egid voro två fester till ära för
Gustav IIll av Sverige under hans vistelse i Rom i slutet av 1783.
De främsta sångare uppträdde och exekverade arior och
kantater, och en tercett väckte sådan förtjusning bland åhörarna, att
man liksom på teatern ropade: “Bis! Bis!“ Därefter följde en
supé, som bjöd på den överraskningen, att var och en av gästerna
vid desserten fick en “boite à surprise“ av lämpligt innehåll.
Frampå natten förflyttade sällskapet sig ini spelsalarna, där det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
