356 ROM i stället för sångerskornas oskuldsfulla röster endast hördes rasslet av guld, ty där spelades mycket högt. I krönikan över societetstilldragelser under Pius Vl:s tid inregistrerades som den mest storslagna festligheten den bankett Bernis anordnade med anledning av Dauphins, Marie Antoinettes sons, födelse. Kuriren, som avsänts från Paris för att meddela kardinalen den glada händelsen, anlände till Rom 2 november 1781; på elva dagar hade han tillryggalagt den långa vägen. Bernis uppehöll sig just då i Albano, men han flyttade genast tillbaka till Rom och lät under tre aftnar illuminera sitt palats vid Corson, och 3 mars 1782 samlade han alla kardinaler och ambassadörer hos sig på en bankett. Monti hade skrivit en kantat för högtidligheten, och Cimarosa hade satt musik till den. Innan konsertens början uppstod emellertid en tvist om “försteget“, som länge lät tala om sig. Två vagnar hade nästan samtidigt åkt upp framför palatsporten, den ena från gatan åt piazza SS. Apostoli, den andra från Markustorget (Piazza di Venezia). I den förra satt kardinalen av York, i den senare senatorskan Rezzonico, född Buoncompagni-Ludovisi, tvenne påvars nepot och dotter till fursten av Piombino. Kuskarna höllo in hästarna, men kardinalens moretto, som bar en tänd fackla, vände den snabbt mot senatorskans hästar, så att de ryggade tillbaka, och under tiden åkte kardinalen först upp till porten. Senatorskan blev så vred, att hon ej ville intaga den för henne reserverade högsätesplatsen, och det var med svårighet hon lät sig blidkas. Dagen därpå infann sig kardinalens maggiordomo i hennes palats och frambar hans ursäkt, men den indignerade senatorskan lät hälsa Hans eminens, att hon skulle låta sina tjänare prygla hans lakej och att kardinalen ej var lika väluppfostrad som sin bror, vilken då han på piazza Navona hade mött hertigen av Glocester hade låtit honom åka först. Kardinal de Bernis tillställde visserligen lukulliska banketter, men på grund av sin klena hälsa levde han själv mycket enkelt. M:me Vigée Le Brun, som en gång var på middag hos honom tillsammans med Angelika Kauffmann, lade märke till att värden àt endast litet grönsaker. Med revolutionen togo kardinalens glansdagar en ända. Jakobinerna ville ha andra slags ambassadörer än Ludvig XVI. De Bernis blev avskedad från sin post, förlorade en stor del av sin förmögenhet, och, vad som kanske smärtade honom djupast,