PAPA BRASCHI 361 om balsam och om elixir, av vilka ett förlängde livet, ett annat återgav ungdomskraften, och han lät några äldre män få några droppar av detta fluidum och försäkrade, att verkan skulle bli ögonblicklig. Abate Benedetti tillfogar, att de gamla herrarna verkligen tvärt blevo så röda i ansiktet som om de tömt en bägare Montefiascone. Magikerns nästa “under“ var av ett än tvivelaktigare slag. Han förklarade, att han kunde förstora ädelstenar, och fick av kardinal de Bernis en solitär, som eminensen alltid bar på fingret, lade ringen i ett kärl innehållande någon mystisk vätska, uttalade några arabiska och syriska ord, hällde flere olika slags pulver i vätskan, och efter några ögonblick återfick kardinalen sin ring med en dubbelt så stor briljant. Hans eminens fick en helt häpen min och utropade, att ett under verkligen hade skett. Vår abate trodde dock inte på underverket och tillägger i sina memoarer, att kardinalen säkerligen hade fått sin briljant utbytt mot en vanlig kristall. Abaten visste ingenting om de synvillor som hypnosen kan framkalla. Kardinalen måtte emellertid sedermera ha kommit underfund med att hans diamant i själva verket inte hade förstorats, ty han blev en hätsk fiende till Cagliostro. Efter konststycket med ringen följde något som verkligen var märkvärdigt. Magikern ropade in en flicka, som han kallade sin lärjunge, och tillsade henne att tala om vad hon såg i en glasflaska fylld med rent vatten. Flickan tittade i flaskan och förklarade, att hon såg en lång väg, som förde från en stor stad till en annan, mindre, samt massor av folk, som rusade i riktning mot ett stort palats och ropade: “Ned med konungen!“ Cagliostro frågade henne, om hon ej såg, i vilket land detta tilldrog sig, och flickan svarade, att hopen skrek: “A Versailles.“ Cagliostro vände sig då till publiken och försäkrade den, att hans lärjunge talat sanning, ty inom kort skulle det upproriska folket med en furste i spetsen komma att belägra Versailles, där Ludvig XVI skulle befinna sig, revolutionen skulle störta monarkien och lägga Bastiljen i grus, och efter tyranniet skulle frihet följa. Kardinal de Bernis ryggade tillbaka, där han satt. — Det var just en vacker förutsägelse om min konung... — Jag beklagar, men allt det där kommer att ske, — svarade Cagliostro. Förutsägelsen gick verkligen i uppfyllelse, ty följande 5