360 ROM denna romarinna av folket förvärvat fulländade manér, trots att hon aldrig fått någon som helst undervisning och inte ens kunde skriva. Cagliostro, som ville urskulda hennes okunnighet, brukade säga, att i den högsta romerska societeten fingo döttrarna vanligen ej lära sig skrivkonsten, ty mödrarna ville på det sättet förhindra, att de inläto sig i kärleksäventyr. I motsats till dessa försiktiga matronor hade Cagliostro mycket fria åsikter om kärleken, och det påstods allmänt, att han anordnade förbindelser mellan sin hustru och personer, som kunde vara honom nyttiga. På det sättet levde han länge på kardinal de Rohans bekostnad. För övrigt hyllade han den “principen“, att en gift kvinna bedrager sin man, om hon begår otrohet av kärlek till en annan man; om hon hänger sig åt den främmande i sin mans intresse, är hon oskyldig. Då grevinnan inträtt i salen, tog Cagliostro plats på en trefot och höll ett längre tal till församlingen av ungefär följande innehåll: “Det är i sin ordning, att jag berättar mitt liv för er, yppar mitt förflutna och lyfter på den slöja som höljer det. Jag föddes före syndafloden. Söken att förstå mig, lyssnen till mig! Jag ser alltjämt framför mig en ändlös öken, jättestora palmer, som kasta skugga på den gula sanden, den lugnt framflytande Nilen, sfinxer, obelisker och pelare, som majestätiskt resa sig. Jag ser stolta murar, talrika tempel, pyramider som nå himlavalvet, labyrinter. En helig stad ligger där, Memfis är dess namn. Jag ser hur konung Thotmes Ill, höljd av ära, håller sitt triumferande intåg där, sedan han besegrat syrierna och invånarna i landet Kanaan. Men se, nu står jag i ett annat land, i en annan huvudstad, där Jehova och icke Osiris tillbedes. Nya gudar hava undanträngt de gamla. Jag hör röster, som prisa profeten, Guds son. Vem är han? Kristus. Jag ser honom, där han i Kanaan förvandlar vatten till vin.“ Här reste sig Cagliostro, och liksom gripen av en profetisk ande utropade han: “Och även jag skall göra under för er; intet är mig fördolt; jag är odödlig, före syndafloden såg jag dagen. Allt är mig möjligt. Ego sum qui sum.“ Och för att bekräfta sina ord förvandlade han i ett nu ett krus rent vatten till musserande orvietanskt vin. Publiken satt slagen av häpnad. Några av de närvarande smakade på drycken och funno den härlig. Säkerligen för att bortvända åskådarnas uppmärksamhet från sina manipulationer fortsatte Cagliostro att berätta om sina arcana,