Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 367
söka underhålla de mest vänskapliga förbindelser med Vatikanen
och stärka det franska inflytandet där. Bonaparte ansåg, att om
han vann påven och dennes omgivning, skulle han lyckas
försvaga verkan av monarkernas fientlighet mot franska republiken.
Men en del frihetssvärmande italienare hade mera brått än
Bonaparte; de ville oförtövat störta påvliga regeringen och utropa
romerska republiken. Dessa republikanska patrioter samlade sig
på kvällen den 27 december 1797 på Monte Pincio, och efter en
kort överläggning beslöto de att dagen därpå bege sig till palazzo
Corsini och hos franske ambassadören anhålla, att franska
republiken måtte taga dem i sitt hägn mot den påvliga despotismen.
I spetsen för deputationen gick notarien Agretti från Perugia,
den unge advokaten Antonio Pacifici och bildhuggaren Cerracchi,
som sedermera konspirerade mot Napoleon och blev giljotinerad.
Deputationen tågade igenom hela staden utan att bli antastad
av polisen, gjorde halt framför palazzo Corsini och började skräna:
“Viva la republica, viva il popolo Romano!“ En av ledarna,
Cerracchi, banade sig in till Bonaparte själv och krävde i
våldsamma ordalag Frankrikes bistånd. Ambassadören försökte lugna
honom och bad, att deputationen skulle skingra sig, ty varken
hans ställning eller hans instruktioner tilläto honom att befatta
sig med. sammansvāärjningen. Då dessa föreställningar ej hjälpte
och mer och mer folk samlade sig utanför ambassaden, åkte
Bonaparte till statssekreteraren, kardinal Doria, för att meddela
vad som hänt och anhålla om erforderligt skydd. Vid sin
återkomst fann han ett våldsamt tumult i gång på gatan och hörde
muskötsalvor. De påvliga dragonerna skingrade folkmassorna,
och efter en stund tycktes allt vara över, vadan ambassadören
satte sig till middagsbordet. Snart började emellertid skjutandet
på nytt, och han gick ned på gatan âåtföljd av general Duphot
och Beauharnais, förklarade för folket, att det ej kunde vänta
någon hjälp av honom, och bad, att man skulle lämna
ambassadpalatset och trädgården. Men de förståndiga orden drunknade
i ett lidelsefullt skrän; från folkmassan föllo skott mot trupperna,
varför militärpatrullen under befäl av den nittonårige korpralen
Marinelli gav eld. Några personer stupade, och en kula träffade
Duphot, som dödligt sårad föll till marken. Bonaparte tog vägen
genom trädgården in i palatset och undkom som genom ett
under. Under tiden drog Duphot sin sista suck.
Vid elvatiden på aftonen var lugnet återställt, militärpatrullerna
hade skingrat revolutionärerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
