366 ROM vatten. Kvinnorna hade intet välde över honom, vilket i viss mån utgjorde hans styrka. Han talade franska flytande, kunde latin och italienska och något arabiska, men mest hemma var han i portugisiskan, vilket gjorde att man trodde honom vara portugisisk jude. Bland den stora allmänheten ansågo honom somliga vara satan själv, uppstigen från helvetet för att förföra människorna, andra en muhammedan, och det fanns även sådana som trodde, att Cagliostro och greve de Saint-Germain voro en och samma person. Bäst karakteriserar honom en vers under ett kopparstick av Devér, utfört 1786 efter ett porträtt av Guerini: L’homme dans chaque siècle a connu les prestiges; Ce docteur que tu vois a profité des siens: ll étudia l’homme et grand magicien, Sur l’ignorance humaine il fondit ses prodiges. VII. Efter sitt första italienska fälttåg besatte Napoleon de Kyrkostaten tillhöriga s. k. Legationerna, som ej förmådde värja sig mot inkräktarna. Genom fördraget i Tolentino av den 19 februari 1797 köpte sig Pius VI några ögonblicks lugn, men han måste erkänna franska republiken och avträda Bologna och Romagna till den. General Bonapartes bror Josef, sedermera konung i Neapel och Spanien, skickades av Frankrike som ambassadör till den sålunda stympade Kyrkostaten. Josef Bonaparte anlände till Rom den 31| augusti 1797 åtföljd av gemål och syster och tog tills vidare in i osterian “di Monsieur Pio“ i närheten av Spanska torget. Inom kort hyrde han dock palazzo Corsini vid Lungara, där fordom drottning Kristina av Sverige hade bott. I ambassadörens svit befunno sig Eugen Beauharnais, en då sjuttonårig yngling, son till Josefine, Bonapartes gemål, och general Leonard Duphot, en ung fanatisk republikan, litteratör och skald. Hans ode “Hjältarna som stupa för friheten“ sjöngs med förkärlek i franska armén. Duphot var förlovad med en syster till Josef Bonapartes gemål, Desirée Clary, som i december också anlände till Rom åtföljd av sin mor. Familjen Clary var bördig från Marseille och tillhörde en gammal rik köpmanssläkt. General Bonaparte hade vid denna tid ännu icke för avsikt att uppvigla romerska befolkningen mot påven och införliva Kyrkostaten med Frankrike; tvärtom hade han ålagt sin bror att