PAPA BRASCHI 369 Vad var att göra? Påven gick in på allt, och till på köpet skickade han Berthier fyrtio buteljer utsökt vin i present. Från den 9 februari gick det fransk patrull i Rom om nätterna, och de republikanska trupperna besatte Peterstorget, Monte Cavallo, Trinità dei Monti och Ara coeli. Under tiden samlade Berthier vänner till Frankrike och den förmenta friheten omkring sig, biträdd av agitatorn Cervoni, som var grundligt förtrogen med förhållandena i Rom. I| mitten av februari hade de romerska jakobinerna redan organiserat en liten här, som fullt uniformerad samlade sig utanför furst Poniatowskis kasino, där Berthier bodde, och skickade en neapolitansk läkare del Monaco, att i folkets namn begära frihet. — Liberté! Liberté! — skrek hopen. Berthier lyssnade med välbehag till ropen och förklarade, att eftersom folket fordrade frihet, republik, måste det få det. Dagen därpå, den 15 februari, “firade“ man årsdagen av Pius VI:s val genom att på franska akademiens fasad upphänga en väldig affisch föreställande någon sorts amason med blottad barm och röd mössa på huvudet, på Forum planterades ett frihetsträd prytt med flaggor i röda, vita och svarta färger, och i närvaro av notarier uppsattes “Det regerande folkets Akt“ som skulle i minnet återkalla det forna Roms storhetstider. General Cervoni var regissören av denna komedi, och när allt var färdigt, skickades en deputation till Berthier med anhållan, att han skulle infinna sig i Rom och övertaga regeringen. I deputationen befann sig bland andra furst Sforza-Cesarini. Berthier täcktes efterkomma uppmaningen och lämnade Monte Mario. Delegerade från jakobinerna mottogo honom vid Porta del Popolo och räckte honom en krans av olivblad, och segraren, som ej behövde avlossa ett enda skott, begav sig åtföljd av Murat och Cervoni till Kapitolium, där han frammanande Pompejus, Catus, Brutus och Ciceros skuggor förklarade, att gallernas söner nu kommo med en olivkvist för att i Rom resa frihetens altare. Generalens tal mottogs med oerhörd entusiasm, “medborgarna “ kastade sig i varandras armar, kysstes och bedyrade, att de voro bröder. Hänförelsen nådde en sådan höjd. att man började dansa kring frihetsträdet och ingå äktenskap i frihetens tecken. Baron Carlo Daste gjorde början, i det han inför det församlade folket förklarade, att han till ledsagarinna genom livet valde den här närvarande Clementina Truglia, dotter till en f. d. kapten i påvliga armén, och hans exempel följdes av en hel rad unga par, som Rokokomänniskorna. 24