Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 ROM
Bonacorsi har slagit upp ögonen; detsamma skall ha hänt i några
kyrkor i Siena.“
Under det allmänna plundrandet tillgodosågo Haller och
Cervoni naturligtvis i främsta rummet sig själva och sina vänner.
Hären började följa ledarnas exempel och tog vad den kom åt,
vilket var dess mindre underligt som solden utbetalades mycket
oregelbundet. De republikanska leden voro inom kort stadda i
fullkomlig upplösning, och franska regeringen såg sig nödsakad
att återkalla de ursprungliga “segrarna“ från Rom och ersätta
dem med disciplinerade soldater, som respekterade invånarnas
liv och egendom. Man tillkallade general Dombrowski, som stod
vid Rimini med sin polska legion, och den 3 maj 1798 lägrade
han sig på Kapitolium, och åtminstone för någon tid lättades
trycket på den romerska befolkningen.
På Kapitolium residerade då såsom Roms borgmästare Pius
VI:s egen nepot, duca Braschi, med revolutionens insignier på
sitt bröst, och den utpinade påven tynade långsamt bort i
förvisningen i Frankrike.
Någon välvillig själ ristade sedermera följande gravskrift
över honom:
Pius VI in Sede magnus
Ex Sede maior
In coelo Maximus.
De under den romerska befolkningen hoppades på läto icke
länge vänta på sig. Ännu ett tiotal år av osäkerhet och
omstörtningar, men så, 1814, kom reaktionen, och de gamla
förhållandena återställdes tills vidare. Reaktionen var så våldsam,
att även det goda revolutionen fört med sig sopades bort. Lösen
blev att återställa allt så som det varit “Novent-ott“, upphäva
allt som fransmännen infört. Konung Viktor Emanuel I av
Sardinien ansåg till och med det ornitologiska museum
fransmännen grundat för ett verk av satan. Medan Viktor Emanuel
levat i landsflykt i Cagliari och furst Camillo Borghese, Pauline
Bonapartes man, varit ståthållare i Piemont, hade teatern į Turin
prytts med en magnifik ljuskrona. Vad skulle man göra med
detta revolutionsminne, när konungen återkom, sälja det eller
låta det sitta kvar? — Det var en kvistig fråga, som gav
reaktionen mycket att fundera över. Slutligen borttogs den
misshagliga kronan, ty den fördunklade glansen av kronan över
kungliga logen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
