372 ROM Bonacorsi har slagit upp ögonen; detsamma skall ha hänt i några kyrkor i Siena.“ Under det allmänna plundrandet tillgodosågo Haller och Cervoni naturligtvis i främsta rummet sig själva och sina vänner. Hären började följa ledarnas exempel och tog vad den kom åt, vilket var dess mindre underligt som solden utbetalades mycket oregelbundet. De republikanska leden voro inom kort stadda i fullkomlig upplösning, och franska regeringen såg sig nödsakad att återkalla de ursprungliga “segrarna“ från Rom och ersätta dem med disciplinerade soldater, som respekterade invånarnas liv och egendom. Man tillkallade general Dombrowski, som stod vid Rimini med sin polska legion, och den 3 maj 1798 lägrade han sig på Kapitolium, och åtminstone för någon tid lättades trycket på den romerska befolkningen. På Kapitolium residerade då såsom Roms borgmästare Pius VI:s egen nepot, duca Braschi, med revolutionens insignier på sitt bröst, och den utpinade påven tynade långsamt bort i förvisningen i Frankrike. Någon välvillig själ ristade sedermera följande gravskrift över honom: Pius VI in Sede magnus Ex Sede maior In coelo Maximus. De under den romerska befolkningen hoppades på läto icke länge vänta på sig. Ännu ett tiotal år av osäkerhet och omstörtningar, men så, 1814, kom reaktionen, och de gamla förhållandena återställdes tills vidare. Reaktionen var så våldsam, att även det goda revolutionen fört med sig sopades bort. Lösen blev att återställa allt så som det varit “Novent-ott“, upphäva allt som fransmännen infört. Konung Viktor Emanuel I av Sardinien ansåg till och med det ornitologiska museum fransmännen grundat för ett verk av satan. Medan Viktor Emanuel levat i landsflykt i Cagliari och furst Camillo Borghese, Pauline Bonapartes man, varit ståthållare i Piemont, hade teatern į Turin prytts med en magnifik ljuskrona. Vad skulle man göra med detta revolutionsminne, när konungen återkom, sälja det eller låta det sitta kvar? — Det var en kvistig fråga, som gav reaktionen mycket att fundera över. Slutligen borttogs den misshagliga kronan, ty den fördunklade glansen av kronan över kungliga logen.