Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Papa Braschi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPA BRASCHI 371
påven att stiga upp i en väntande vagn, ty han skulle föras
först till Siena och därpå till Frankrike. Då påven bad, att man
med hänsyn till hans höga ålder skulle låta honom få dö i Rom,
svarade Haller kärvt: “Vous mourrez partout.“
Innan Pius VI hunnit avresa, började man plundra de påvliga
gemaken, drog till och med påveringen (l’anello pescatorio) av
den gamles finger, och då den påvliga vagnen rullade bort mot
Siena, skred man att plundra Kvirinalen, villan i Castel Gandolfo,
kardinalerna Braschis, Yorks och Albanis palats. Till sist berövades
också kyrkorna nästan allt som hade något värde. Berusad av
den tillfälliga friheten firade befolkningen som en oavbruten
karneval, och de romerska damerna begagnade sig av de franska
officerarnas besök för att anordna “festinacci“.
Under detta nöjesliv inträffade, 7 juli 1798, en händelse,
som hela Rom talade om. Några maskerade herrar och damer
anlände till en bal hos Borgheses och Cesarinis, men gardisten
vid porten ville ej släppa in dem, ty de kände ej lösen, som
öppnade tillträdet till palatset. De maskerade försökte bana sig
in med våld, gardisten avlossade ett skott i luften för att kalla
närmaste patrull till hjälp. Patrullen kom, omringade de
våldsamma gästerna och förde dem till polisstationen. Där måste
fridsstörarna demaskera sig, och vad fann man? Det ena paret
var furst Cesarini med sin hustrus kammarjungfru “en bonne
fortune“, det andra furstinnan Cesarini och hennes utvalde. På
en bal hos Colizzis, där det var dambrist, tog man upp kvinnor
från gatan att dansa med. “Jämlikheten“ tillät ju sådant.
Gammalt folk var alldeles konfunderat av den nya
tideräkningen, förändringen av namn på månader och helgdagar. En
abate utropar i sina dagboksanteckningar: “Addio, kalender,
addio, helgon! Veckan finns inte längre, söndagarna ha
försvunnit, det finns blott dekader, och i går firades
Federationsdagen på Peterstorget. Gatan har ett annat utseende än förr:
nymodiga dräkter, i stället för de trekantiga hattarna avlånga,
snibbiga, alla klippa av sina stångpiskor, och det finns de som
spika upp dessa huvudprydnader på husväggarna.
Platskommendanten ger alla utlänningar order att avresa, och allmänheten
frågar sig, hur befolkningen skulla kunna leva utan “stranieri“,
utan ambassadörer, vad den skall få att äta, då det finns varken
påve eller kardinaler. Alla neapolitanare utvisas, och detta kallas
mänsklighetens broderskap. Levnadskostnaderna stiga oavbrutet,
folket väntar på under, det går rykten, att madonnan i palazzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
