Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Canova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 ROM
det villkoret att Biasi och d’Este alltid voro närvarande under
seanserna. Dessutom tillrådde kyrkoherden, att Canova för att
förjaga alla världsliga tankar borde på statyns postament inrista
orden; “Memento mori“ och oupphörligt se på dem.
Råden följdes; flickan måste posera för konstnären i två
vittnens närvaro, men “Memento mori“ tycks ej ha hjälpt mycket,
ty denna lantliga Eurydike blev Canovas första kärlek.
Gamle Pasino och kyrkoherden drogo en lättnadens suck,
då gruppen var färdig, men modellen göt bittra tårar, när Canova
förde in den till Venedig för att där göra den slutliga
överarbetningen. Tre år ägnade han åt detta arbete, men kunde känna
sig stolt över resultatet, ty gruppen Orfeus och Eurydike, som
utställdes under “Sensa“, den stora marknaden, väckte allmän
beundran och förskaffade honom flere beställningar.
Den första fick han av prokuratorn Vittor Pisani: en
marmorgrupp i naturlig storlek, som skulle föreställa “Ikarus och Daedalus“.
Gruppen, som än i dag finns i venetianska galleriet, utställdes
under Sensa 1779 och bidrog att öka den unge konstnärens rykte.
Efter frånräkning av omkostnaderna hade Canova kvar hundra
sekiner, och denna anspråkslösa summa använde han att
realisera sin gamla dröm om en resa till Rom, dess mer efterlängtad,
som hans vän Antonio d’Este befann sig där sedan två år
tillbaka.
I september 1779 begav sig Canova åstad i sällskap med två
andra vänner, en venetiansk arkitekt vid namn Selva och en fransk
målare, Fontain. Han medförde ett rekommendationsbrev till
republikens ambassadör i Rom, Girolamo Zulian, som mottog
honom med den allra största välvilja och erbjöd honom bostad,
vivre och ateljé i ambassadpalatset.
Den unge konstnären väckte sådan sympati hos dignitären,
att Zulian lovade att av republikens senat utverka åt honom ett
månatligt underhåll av tjugofem dukater för tre år, så att han
utan bekymmer för det dagliga brödet skulle kunna arbeta på
sin utbildning. Den överlycklige Canova skrev genast till Venedig,
att man skulle skicka honom en avgjutning av “Ikarus och
Daedalus“, och medan han väntade, for han att bese Neapel.
1 december 1780 återkom han till Rom för att på allvar slå
sig ned där, och genom sina dagliga sammanträffanden med
d’Este, som arbetade hos en fransk bildhuggare, gjorde han
bekantskap med några personer, som fingo ett visst inflytande på
hans vidare öden. En av dem var Gavin Hamilton, som vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
