376 ROM det villkoret att Biasi och d’Este alltid voro närvarande under seanserna. Dessutom tillrådde kyrkoherden, att Canova för att förjaga alla världsliga tankar borde på statyns postament inrista orden; “Memento mori“ och oupphörligt se på dem. Råden följdes; flickan måste posera för konstnären i två vittnens närvaro, men “Memento mori“ tycks ej ha hjälpt mycket, ty denna lantliga Eurydike blev Canovas första kärlek. Gamle Pasino och kyrkoherden drogo en lättnadens suck, då gruppen var färdig, men modellen göt bittra tårar, när Canova förde in den till Venedig för att där göra den slutliga överarbetningen. Tre år ägnade han åt detta arbete, men kunde känna sig stolt över resultatet, ty gruppen Orfeus och Eurydike, som utställdes under “Sensa“, den stora marknaden, väckte allmän beundran och förskaffade honom flere beställningar. Den första fick han av prokuratorn Vittor Pisani: en marmorgrupp i naturlig storlek, som skulle föreställa “Ikarus och Daedalus“. Gruppen, som än i dag finns i venetianska galleriet, utställdes under Sensa 1779 och bidrog att öka den unge konstnärens rykte. Efter frånräkning av omkostnaderna hade Canova kvar hundra sekiner, och denna anspråkslösa summa använde han att realisera sin gamla dröm om en resa till Rom, dess mer efterlängtad, som hans vän Antonio d’Este befann sig där sedan två år tillbaka. I september 1779 begav sig Canova åstad i sällskap med två andra vänner, en venetiansk arkitekt vid namn Selva och en fransk målare, Fontain. Han medförde ett rekommendationsbrev till republikens ambassadör i Rom, Girolamo Zulian, som mottog honom med den allra största välvilja och erbjöd honom bostad, vivre och ateljé i ambassadpalatset. Den unge konstnären väckte sådan sympati hos dignitären, att Zulian lovade att av republikens senat utverka åt honom ett månatligt underhåll av tjugofem dukater för tre år, så att han utan bekymmer för det dagliga brödet skulle kunna arbeta på sin utbildning. Den överlycklige Canova skrev genast till Venedig, att man skulle skicka honom en avgjutning av “Ikarus och Daedalus“, och medan han väntade, for han att bese Neapel. 1 december 1780 återkom han till Rom för att på allvar slå sig ned där, och genom sina dagliga sammanträffanden med d’Este, som arbetade hos en fransk bildhuggare, gjorde han bekantskap med några personer, som fingo ett visst inflytande på hans vidare öden. En av dem var Gavin Hamilton, som vi