Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Canova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CANOVA 377
redan talat om, en entusiastisk beundrare av den antika konsten.
Denne skotte, en högt bildad man och uppriktig vän till Canova,
kom med tiden att få ett till och med alltför stort, för
bildhuggarens självständighet skadligt välde över honom. Abate
Giuseppe Foschi däremot, en lärd litteratör, som snart kom
underfund med luckorna i venetianarens bildning, blev honom till stor
nytta genom att ge honom lektioner i engelska, franska och historia.
Bland de romerska bildhuggarna fanns en viss Angelini, en
mycket medelmåttig konstnär, som började se en farlig rival i
venetianaren. Då “lkarus“-gruppen efter en längre tids väntan
anlände till Rom, lät ambassadören Zulian ställa upp den i
palatset och inbjöd kännare att komma och avge sitt omdöme om
den. Bland dessa konstdomare voro Hamilton, kopparstickaren
Volpato och Angelini. Volpato vågade ej fälla något bestämt
omdöme, Angelini stod och grundade pâ, hur han riktigt skulle kunna
förinta utbördingen med sin kritik; Hamilton, som redan ansågs
som en auktoritet i konstfrågor, blev den som först uttalade sin
mening. Den var ej obetingat gynnsam för Canova, ty Hamilton
förklarade, att den unge bildhuggarens verk saknade stil, men
stil kunde han lära i Rom av de grekiska mästarna. I Venedig
hade han ej haft tillfälle att närmare lära känna den antika
skulpturen, han hade hållit sig alltför troget till naturen, följt de
principer som voro rådande i hans fädernesland; men i Rom skulle
han kunna tränga djupare in i de antika mästarnas anda.
Hamilton bad därför ambassadören, att han skulle ställa ett
marmorblock till Canovas förfogande, så skulle nog de nya inflytandena
snart komma att göra sig gällande. Den slagne Angelini
hämnades på Canova genom att gå omkring och påstå, att den där
utlänningen i sin förmätenhet ville lära romarna förstånd.
Hamiltons àåsikt gillades fullkomligt av ambassadören, som
så blint beundrade den grekiska konsten, att han rådde Canova
att aldrig göra annat än kopiera antika verk. Detta råd förtröt
den unge māästaren, som med rätta anmärkte, att ett slaviskt
kopierande dödar självständigheten, och menade. att man skulle
lära av de gamle men ej imitera dem.
Då han fått sitt marmorblock av ambassadören, valde Canova
till ämne “Teseus och Minotauren“ och grep sig ivrigt verket an.
Gruppen var nästan färdig, då Canova en dag fick besök i
sin ateljé av en äldre, vördnadsbjudande man, som kom att bese
Teseus. Men knappt hade han kastat en blick omkring sig i
ateljén, förrän han intresserat frågade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
