378 ROM — Och vem har gjort “Ikarus och Daedalus?“ — Det är mitt arbete —, svarade Canova försynt. — Varför har du då ändrat stil i Teseus och slagit in på en väg, som avlägsnar dig från sanningen, från naturen? Hör på, min vän, om Ikarus verkligen är ditt arbete, skall jag skicka dig till Paris, och där kommer du att bli en storhet. Med dessa ord avlägsnade han sig, och den unge konstnären stod ensam, försjunken i tankar. Den vördnadsbjudande gästen var Louis Legrenée, direktör i Franska akademien i Rom. Canova hade ställts inför ett avgörande. Om han hade följt sin egen drift, skulle han ha lytt fransmannen och blivit skaparen av ett nytt skede inom bildhuggarkonsten; men omgivningen och framför allt Hamilton lockade honom ifrån den rätta vägen, intalade honom, att det ej kunde finnas någon skulptur vid sidan om den grekiska. Den gamle Pasino hade genom sin tyranniska behandling av sonsonen dödat viljekraften hos honom; talangen kunde han visserligen icke döda, men Canova, som var en vek natur och brann av kärlek till konsten, blev osäker i sitt omdöme, ett lätt byte för främmande inflytelser, och Gavin Hamilton, honom överlägsen i bildning, blev hans onda ande. Inte heller den venetianske ambassadören hade något gott inflytande på ynglingen, ty som han inte själv begrep sig vidare mycket på konst, trodde han blott på vad Batoni, Rafael Mengs, Winckelmann och hela horden av romerska fornforskare och arkeologer predikade. ll. Canova tyckte inte om att vara med på ministerns supéer och middagar, som hindrade honom i hans arbete och där han alltid kände sig bortkommen och olycklig, men fjärran från de sina som han var hade han behov av något förtroligare umgänge, som āâtminstone i någon mån skulle kunna ersätta bristen på hemliv. I kopparstickaren Giovanni Volpatos familj fann han en sådan ersättning och trivdes dess bättre där som dottern i huset, Domenica, hörde till Roms skönheter. Inom kort förälskade han sig i flickan, och alltid vänligt mottagen gick han dit var kväll, två timmar efter Ave Maria. Domenica uppmuntrade honom med sina blickar och hela sitt beteende, Canova anhöll