Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Canova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 ROM
den man, som underkuvat hans älskade Venedig. Till sist
svarade han också rent ut, att “hans mejsel var fri och ej ställde
sig i någons sold“. Men Cacault vände sig till påven och till
den allsmäktige kardinal Consalvi, med begäran att de skulle
förmå bildhuggaren att efterkomma Bonapartes önskan.
Påven var angelägen om att ställa konsuln tillfreds, ty
förhållandet mellan Rom och Paris var då rätt vänskapligt.
Consalvi begav sig därför själv till Canova för att meddela honom
sakernas ställning. Konstnären brast i tårar och förklarade, att
han ej kunde handla emot sin övertygelse, att även om han
försökte modellera Bonapartes staty, bleve den säkert misslyckad,
utan själ och poesi, ty han skulle gå till verket med olust och
motvilja. Det vore ett självförräderi av honom att åtaga sig
uppgiften.
Kardinalen lämnade honom missbelåten, men fylld av
beundran för konstnärens ädla sinne. Cacault lät sig emellertid ej
avskräckas. Sent på natten skickade han ambassadsekreteraren,
M. Artaud, till Canova att än en gång försöka beveka honom,
ty kuriren till Paris skulle avresa nästa morgon, och man måste
ge förste konsuln bestämt svar. Den franske diplomaten visste,
vem han hade att göra med, och han lät genom M. Artaud hälsa,
att Canova, som hade så mycket att tacka Rom för, väl inte
kunde vilja draga den mäktige konsulns vrede över staden oth
påven och att om han ej tillmötesgick Bonapartes önskan, skulle
han vålla sitt fosterland stora olyckor. Den slipade diplomaten
anslog också andra strängar; Artaud fick påminna Canova om
att ambassadören stod i tacksamhetsskuld till honom. Då för ett
tiotal år sedan en bror till Cacault, en målare, hade råkat nästan
i nöd i Rom, hade Canova hjälpt honom och räddat honom ur
hans betryck; nu sökte ambassadören att åtminstone i någon
mån gengälda honom för hans godhet.
Dà Artaud kom med dessa hälsningar till Canova, hade
konstnären redan gått till sängs, men låg ännu vaken och
funderade över kardinalens besök. Sliten mellan stridiga känslor
lyssnade han till Artaud. För att ytterligare påverka honom
passade denne på att i samtalet inflicka en anekdot, som skulle
bevisa, hur högt förste konsuln satte konsten: då under Bonapartes
vistelse i Egypten en vacker antik staty hade grävts upp i hans
närvaro, hade han utropat: “Om jag inte vore erövrare, skulle:
jag vilja vara bildhuggare!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
