CANOVA 387 Canova fick tårarna i ögonen och svarade helt kort, att han skulle resa till Paris. Resan gick lyckligt, trots sin klena hälsa uthärdade han strapatserna väl. Bonaparte mottog honom med största älskvärdhet, och då Canova frågade, i vilken pose och vilken dräkt han skulle : framställa honom, svarade förste konsuln, att snillen ger man inga föreskrifter. Härpå anmärkte Canova, att Bonaparte hade ett huvud som taget från en antik staty. Förste konsuln var så oavbrutet upptagen av statsangelägenheter, att Canova med nöd lyckades utverka fem sittningar. Josefine var närvarande, och Bonaparte utfrågade honom intresserat om italienska förhållanden och tillät honom att öppet säga sin mening om allt. Konstnären begagnade sig också av denna älskvärdhet och klagade, att han aldrig skulle upphöra att sörja över venetianska republikens fall. Härpå gav Bonaparte intet svar. Han ville nödvändigt kvarhålla konstnären i Paris, men Canova lät sig icke övertalas, och då han fullbordat förste konsulns byst i gips, âtervände han till Rom, till sina ivrigt väntande vänner. Gavin Hamilton var ej längre ibland dem, han hade dött 1797. Beställningar inflöto oavbrutet, Canova kunde ej antaga dem alla. Bland andra kom grevinnan d’Albany och ville, att mästaren skulle utföra den gravvård över Alfieri hon ämnade resa i en av Florens kyrkor. Canova svarade först nej, alltför upptagen som han var av andra arbeten; men grevinnan satte hela Rom i rörelse, ja anlitade själva kardinal Consalvi som förespråkare, och till sist gav då konstnären med sig. Men grevinnan var sparsam, hon fordrade mycket och bjöd endast 12,000 scudi, “inte en soldo mer“. Canova gjorde en skiss till en basrelief föreställande två kvinnliga gestalter, “Tragedien“ och “ltalien“, gråtande över skaldens bild. Men härmed var inte grevinnan nöjd, hon ville ha figurer “in tondo“ och började på ett ganska skarpt sätt kritisera den redan färdiga modellen. Canova blev litet stött över tonen i hennes brev och svarade, att om hon önskade en annan modell, så måste hon ge sig till tåls, ty han var upptagen av andra arbeten. Vid denna tid nödgades konstnären bege sig till Wien för att resa minnesvården över Maria Kristina i Augustinkyrkan och föra dit Frans Il:s byst, som givit anledning till en långvarig tvist mellan Wienhovet och Canova. I! Wien ville man, att kejsaren skulle framställas i uniform med ordnar och band, konstnären