CANOVA 391 Då Marie Louises byst var färdig i gips, anmärkte Napoleon, att Canova gjort henne litet för ung, ty kejsarinnan var ju ändå nitton år. “Inte ännu!“ utropade Marie Louise indignerad. “Prat!“ sade Napoleon. “Nej jag försäkrar, att jag inte fyllt nitton“, vidhöll Marie Louise. Men Napoleon gjorde slut på tvisten med ett: “Basta, Canovas kejsarinna ser ut som en liten flicka.“ Då han en annan gång betraktade bysten, uttryckte Napoleon sin belåtenhet över att kejsarinnan hade ett sådant glatt uttryck i sitt ansikte, vilket passade till hennes uppgift att föreställa “Concordia“, en berättigad symbol, ty tack vare henne hade det blivit fred mellan två stormakter. Då han återvände från Paris till Rom, hade Canova allt skäl att vara belåten: han hade av Napoleon utverkat åtskilliga subventioner för konstnärliga ändamäl, bland annat 200,000 lire till grävningar efter antika skulpturverk i “Agro romano“, och han hade ej sāalt sin frihet, ty han hade vägrat mottaga den honom erbjudna senatorsvärdigheten liksom också hederslegionens kors. I Bologna, Florens och Rom beredde man sig att ge honom ett högtidligt mottagande; i tal och verser skulle den store konstnären höjas till skyarna. Men Canova, som visste vad som förestod, tog en omväg förbi Bologna, och i Rom höll han sig också undan från den stora fest till hans ära, som arrangerats av general Miollis på Kapitolium. Han var för övrigt försänkt i djup sorg, ty hans väninna, den oskattbara Luigia Giuli, låg illa sjuk och dog kort därefter. Förlusten av denna begåvade, honom helt hängivna kvinna tog honom djupt; han kände sig alldeles övergiven i världen. Utom att hon var obeskrivligt god hade Luigia ett medfött skönhetssinne, och ofta gav hon Canova konstförståndiga råd. Några månader därefter avled också hans mor i venetianska provinsen. Konstnären brukade på tal om dessa båda kvinnor säga, att han hade haft två mödrar: den ena hade fött honom till världen, den andra hade lett hans steg. Såsom alltid plär vara fallet med stora begåvningar ägnade sig Canova efter dessa smärtsamma förluster med ökad iver åt sitt arbete. Han utförde en jättestaty av Napoleon, helt naken som de grekiska gudastoderna. En förminskad kopia av statyn göts i brons i Italien och sändes till Milano, där den under åratal förvarades i Breras samlingar; först längre fram uppställdes den på museigården. Då marmorkolossen anlände till Paris, var Napoleon just sysselsatt med förberedelserna till ryska fälttåget och hade ej tid att betrakta sin bild som grekisk heros. Först