Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Ugo Foscolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 ROM
Quirina utövade ett hälsosamt inflytande på poeten under
hans Florensvistelse. Han fullbordade sin tragedi “Ricciarda“
och fortsatte att arbeta på dikten “Le Grazie“, vartill han fick
en ytterligare eggelse i den marmorgrupp av de tre gudinnorna
som Canova då utförde på kejsarinnan Josefines beställning.
Foscolo bodde i villa Albrizzi på vänstra Arnostranden, i samma
hus “där fordom Galilei hade talat med stjärnorna“. I sina
“Grazie“ ämnade han ge en poetisk sammanfattning av alla
skilda läror om det sköna. Han gjorde förberedelser så
samvetsgranna som hade han varit en filosofisk forskare och samlade
material som om det varit fråga om en metafysisk avhandling.
Quirina uppmuntrade honom till att förena fragmenten av poemet,
skrivna på skilda tider, till ett helt, och till stor del är det nog
hennes förtjänst, att en del av dikten räddats åt eftervärlden.
Efter Foscolos död förvärvade hon sig hans handskrifter, varibland
brottstycken av “Gratierna“ befunno sig, och försökte hopfoga
dem till ett helt. Men arbetet översteg hennes förmåga, och
poeten Orlandi åtog sig det i hennes ställe; 1848 utgav han
dikten, och så hade han lyckats intränga i författarens idévärld,
att knappt en sten fattas i byggnaden. Många italienska kritiker
ställa till och med “Grazie“ högre än “Sepolcri“. En alltför
bestämd betygsordning är väl knappast på sin plats; båda dikterna
innehålla partier och särskilt beskrivningar av förstklassig skönhet.
Man skulle ju tänka, att signora Magiottis allvar verkade
lugnáríde på Foscolos oro. Men så var ingalunda fallet, och flere
olika anledningar förmådde honom att lämna Florens. Framför
allt besvärade honom stadens skvallersystrar; “var och en av
dem“, skrev han, “har hundra ögon och trehundra tungor“.
Dessutom fick han veta, att översten Gaetano Battaglia, gift
med Lucietta Frappoli, en av hans gamla flammor, hade avlidit
i september 1812, och det föranledde honom att så fort sig göra
lät avresa till Milano för att anhålla om änkans hand. Men han
kom för sent; Lucietta hade redan utsett en efterträdare åt
Battaglia, general Fontanelli, som kunde tillförsäkra henne en
sorgfriare framtid än poeten. Besvikëlsernas tid började. Lucietta
hade i varje fall gjort ett djupare intryck på Foscolo än många
andra av hans tycken, ty hon fick stå modell för Ricciarda i
tragedien av samma namn, som vi redan omnämnt.
Efter Napoleons nederlag vid Leipzig inkallade franske
krigsministern alla permitterade militärer i tjänst, och detta hade till
följd, att Foscolo nödgades lämna Florens och med saknad skiljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
