Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 427
Shelley, mer filosofiskt anlagd än han, hade ett gynnsamt
inflytande på honom. Poeten nedkastade härliga saker på
papperet: tredje boken av “Harolds pilgrimsfärd“, “Fången i Chillon“,
“Drömmen“, “Sheridans död“, påbörjade “Manfred“ och skrev en.
mängd andra, mindre dikter; den förälskade Jane renskrev
alltsammans för tryck, ty detta ledsamma arbete avskydde poeten.
Förbindelsen med Jane tyngde honom; i ett brev till systern
från början av september klagade han, att han ej kunde älska
denna flicka. På samma gång förklarar han urskuldande, att
det ej är lätt att spela stoiker gentemot en kvinna, som
tillryggalagt åttahundra mil för att träffa en. Slutligen gjorde han
sig dock bördan kvitt; han lyckades övertala Jane att återvända
till England, men som vi sedermera skola se uppfyllde han sina
faderliga förpliktelser mot “Allegra“, den dotter Jane födde. Som
i allmänhet då han bröt med sina älskarinnor visade han sig
ganska hård och hänsynslös; han hade uttömt en sensation och
törstade efter nya.
Med M:me de Staël, som då bodde på Coppet, stiftade han
bekantskap, men hennes pratsamhet tröttade honom en smula;
han förklarade om henne, att “hon skrev tomer i oktav, men
pratade tomer i folio“. Den stora författarinnan övertalade honom
att göra ett sista försök att försona sig med hustrun, men om
dessa försök, som på grund av lady Byrons beskaffenhet måste
bli fruktlösa, veta vi ingenting närmare.
För Byron var det inte nog sol vid Genèvesjön, han trådde
till Italien, till Venedig. Den 5 oktober 1816 avreste vännerna
Byron och Broughton från villa Diodati till södern, och M:me
de Staël tillropade dem avskedsorden: “Dieu vous conduise!
Attendez moi en Italie!“
Byron hade två vagnar, Broughton bestod hästarna. I den
ena åkte vännerna, i den andra kammartjänaren Fletcher och
den övriga betjäningen. Då de nalkades Lago Maggiore,
beväpnade sig engelsmännen som till en batalj, ty trakten var
beryktad som ett tillhåll för banditer; de laddade Byrons pistoler och
två karbiner och utdelade till betjäningen två värjor, två
värjkäppar och en stilett, som Byron alltid förde med sig. Broughton
gömde sina napoleondorer i den svåråtkomligaste lådan i vagnen.
Bäst det var ropade också kusken på den andra vagnen ett:
“Ge fyr!“, ty han hade upptäckt sex trashankar, som kommo
springande efter dem; det befanns emellertid, att det var
båtkarlar, som ville erbjuda dem sina båtar till Pallanza och Bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
