LORD BYRON I ITALIEN 427 Shelley, mer filosofiskt anlagd än han, hade ett gynnsamt inflytande på honom. Poeten nedkastade härliga saker på papperet: tredje boken av “Harolds pilgrimsfärd“, “Fången i Chillon“, “Drömmen“, “Sheridans död“, påbörjade “Manfred“ och skrev en. mängd andra, mindre dikter; den förälskade Jane renskrev alltsammans för tryck, ty detta ledsamma arbete avskydde poeten. Förbindelsen med Jane tyngde honom; i ett brev till systern från början av september klagade han, att han ej kunde älska denna flicka. På samma gång förklarar han urskuldande, att det ej är lätt att spela stoiker gentemot en kvinna, som tillryggalagt åttahundra mil för att träffa en. Slutligen gjorde han sig dock bördan kvitt; han lyckades övertala Jane att återvända till England, men som vi sedermera skola se uppfyllde han sina faderliga förpliktelser mot “Allegra“, den dotter Jane födde. Som i allmänhet då han bröt med sina älskarinnor visade han sig ganska hård och hänsynslös; han hade uttömt en sensation och törstade efter nya. Med M:me de Staël, som då bodde på Coppet, stiftade han bekantskap, men hennes pratsamhet tröttade honom en smula; han förklarade om henne, att “hon skrev tomer i oktav, men pratade tomer i folio“. Den stora författarinnan övertalade honom att göra ett sista försök att försona sig med hustrun, men om dessa försök, som på grund av lady Byrons beskaffenhet måste bli fruktlösa, veta vi ingenting närmare. För Byron var det inte nog sol vid Genèvesjön, han trådde till Italien, till Venedig. Den 5 oktober 1816 avreste vännerna Byron och Broughton från villa Diodati till södern, och M:me de Staël tillropade dem avskedsorden: “Dieu vous conduise! Attendez moi en Italie!“ Byron hade två vagnar, Broughton bestod hästarna. I den ena åkte vännerna, i den andra kammartjänaren Fletcher och den övriga betjäningen. Då de nalkades Lago Maggiore, beväpnade sig engelsmännen som till en batalj, ty trakten var beryktad som ett tillhåll för banditer; de laddade Byrons pistoler och två karbiner och utdelade till betjäningen två värjor, två värjkäppar och en stilett, som Byron alltid förde med sig. Broughton gömde sina napoleondorer i den svåråtkomligaste lådan i vagnen. Bäst det var ropade också kusken på den andra vagnen ett: “Ge fyr!“, ty han hade upptäckt sex trashankar, som kommo springande efter dem; det befanns emellertid, att det var båtkarlar, som ville erbjuda dem sina båtar till Pallanza och Bor-