Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 ROM
romeiska öarna. De två engelsmännen voro för övrigt ovanligt
modiga män, vid flerfaldiga tillfällen under sin resa i
Österlandet hade Byron bevisat sin oräddhet; i stunder av fara bevarade
han en förundransvärd kallblodighet. En gång befann han sig
ombord på skeppet “Turk“, då det uppstod en rasande storm
och det gamla skrovets undergång syntes oundviklig. Hela
däcket genljöd av gråt, jämmer och böner. Byron gick till en
början lugnt omkring bland sjömännen och försökte liva deras
mod med skämt, men då han såg att han ingenting kunde
uträtta, svepte han in sig i en albansk mantel, lade sig på däcket
och somnade.
I Milano gjorde Byron för första gången bekantskap med
Italiens litterära värld; bekantskapen förmedlades av monsignor
Lodovico de Brême, en savojard, förut Eugène de Beauharnais
huskaplan, sedermera litteratör. Brême bar tillbakakammat hår
och försökte göra sig lik Alfieri. Byron var intresserad av honom,
ty han berättade allehanda anekdoter om Napoleon, om M:me
de Staël och Wilhelm Schlegel, som levde ett parasitliv hos den
berömda författarinnan i Schweiz och gärna skulle velat bli
hennes make. Schlegel, som kröp för alla högtuppsatta
personer, kunde ej förlåta M:me de Staël, “qu’elle ne se mettait
pas en quatre“, då hon framför sig fick se hertigen av
Mecklenburg-Schwerin.
Såväl Byron som Broughton voro beundrare av Napoleon.
Broughton reste 1814 till Paris enkom för att få se den
utomordentlige härföraren, och Byron påstod, att Napoleon skulle ha
befriat alla Europas folk från de despotiska monarkernas tyranni,
om ej England hade varit, och det fanns ingen han avskydde så
som lord Castlereagh, som han ansåg bära skulden till de
europeiska folkens slaveri.
Byron försummade ej att i Milano besöka ambrosianska
biblioteket, där Lucrezia Borgias brev till Pietro Bembo särskilt
fängslade hans uppmärksamhet. Som minne förde han med sig
därifrån ett blont hårstrå, som tillhört Lucrezia, och på kuvertet
där han förvarade det skrev han, att “skönheten förmår fängsla
oss med ett enda hårstrå“. I Milano var poeten föremål för
allmän nyfikenhet och uppriktig hyllning. Monsignor de Brême
gav middag för honom i Casa Roma, ett stort palats, som han
bebodde tillsammans med sin bror markisen. Den store
milanesiske bankiren Mirabeau inbjöd sig själv till banketten för att
få se den ryktbare engelsmannen. Bland gästerna befann sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
