Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 441
nandet, att han lät översätta versen på tio språk, grekiska, latin,
italienska, tyska, franska, spanska, illyriska, hebreiska, armeniska
och samaritanska (?). Ordet “appetite“ i originalet utbytte han
dock först mot “buon gusto“.
Utom hos Hoppners var Byron flitig gäst hos grevinnan
Albrizzi, som han kallade den italienska M:me de Staël, vilket
naturligtvis ej litet smickrade den venetianska contessan.
Grevinnan, som ännu såg bra ut, försökte fånga Byron i sina garn,
men poeten tyckte ej om “blåstrumpor“ och varpå sin vakt
-mot donna Isabella, som dock en gång i sina “Ritratti“ skulle
teckna en av de mest lyckade bilder vi ha av honom. Ibland
antog han emellertid inbjudningar till middag hos henne och gick
även på hennes “conversazioni“, men då han där träffade en
mängd landsmän, börjadė han mer och mer undvika hennes
salonger. Däremot trivdes han hos grevinnan Benzon, ty hos henne
umgicks så gott som uteslutande italiensk societet, och den tyckte
han bättre om än utlänningarna. Det oaktat sammanträffade han
även där en gång med en engelsk familj, som efterlämnade ett
ytterst obehagligt minne hos honom. Överste Montgomery,
Wellingtons adjutant, som sedan några dagar vistades i Venedig
med sin unga, spanska hustru och sin syster, den några och
tjuguâåriga Mary, infann sig med sina damer på en “conversazione“
hos grevinnan Benzon. Som vanligt satt sällskapet i en krets,
och bredvid miss Montgomery satte sig Mengaldo, som vi strax
skola lära känna. Mengaldo, som visste, att miss Montgomery
var god vän till lady Byron, frågade henne, om hon kände poeten.
— Mycket litet, — svarade hon.
I detsamma reste sig Byron från sin plats och började gå i
riktning mot de samtalande.
— Se här kommer Byron, — sade Mengaldo, — säkert vill
han hälsa på er.
— Det vågar han ej, — svarade miss Montgomery i vred ton.
Byron hade emellertid alls icke haft för avsikt att närma sig
sin hustrus väninna, och när han dagen därpå fick höra talas
om hennes svar till Mengaldo, ville han duellera med översten.
Mr Scott, en medlem av engelska ambassaden i Venedig och
Byrons vän, lyckades dock lugna honom.
Händelsen visar hur uppretad den engelska societeten var
mot Byron; man jämförde honom med Nero och Heliogabalus,
vilket i allt fall ju vat varken kvickt eller träffande.
Denne cavaliere Angelo Mengaldo, som ofrivilligt givit an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
