Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 ROM
ladyn återvänder till London, och Byron, som vill gottgöra det
onda han gjort, testamenterar henne hela sin förmögenhet och
beger sig själv som botgörare ut i grekiska frihetskriget.
Medan förbindelsen med Margherita ännu varade, umgicks
Byron m’ed planer på att skriva ett stort satiriskt poem, något i
samma stil som “Beppo“. Av renässansens italienska poeter var
Pulci den som mest tilltalade honom. Hans “Morgante“ satte
han kanske högre än dikten verkligen förtjänade, och 1820
översatte han “Morgantes“ första sång till engelska, och denna
översättning jämte “Childe Harold“ ansåg han för det bästa han
åstadkommit
“Jag behöver en hjälte!“ ropade nu Byron, och han fann
honom i den gamle Don Juan, en gestalt som särskilt lämpade
sig för skildringen av poetens erotiska erfarenheter. Formen fann
Byron dels i sina egna verk, dels i “Morgante“, en dikt, vari
författaren bröt med poetikens alla regler och, sóm en italiensk
skriftställare uttrycker sig, blev en fullkomlig litterär anarkist. En
dylik anarkism passade även Byron, som kände behov av att
ge uttryck åt all sin förbittring mot hustrun, mot det engelska
samhället, mot lord Castlereagh och de kritici, som nedgjorde
hans arbeten. För Don Juans första kärleksäventyr hade poeten
typer i överflöd, och kanske att Marianna stått modell mer än
en gång. Svårare var att finna ett levande motstycke till Haidée,
men de färska erfarenheterna med Margherita underlättade
uppgiften. Många drag, karakteristiska för denna kvinna, som
en vulkan tycktes ha uppkastat på jordytan, inflätade poeten i
Haidées gestalt; särskilt igenkänner man henne, då sjörövarens
dotter förvandlas till en furie, en vildinna, som avskuddar sig
alla kulturens bojor och låter sig ledas endast av instinkt och lidelse.
Första sången av “Don Juan“, som utkom den 15 juli 1819,
uppväckte en storm i England; Byrons vänner hade avrått honom
från att publicera poemet, främst på grund av hans hänsynslösa
skildring av lady Byron, vars porträtt envar lätteligen igenkände
i spanjorskan donna Inez. Bland annat säger där Byron om henne:
Vår donnas älsklingsstudium var matesen,
och storsintheten var hon till person,
därjämte attiskt kvick, men som katkesen
högtidlig eljest i konversation,
ett underverk, se där i korthet tesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
