Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORD BYRON I ITALIEN 467
hästen; han reste sig dock genast. Man befann sig strax
utanför palazzo Lanfranchi; Byron ropade på betjäningen, två
italienska stallknektar kommo utrusande, och den ene av dem,
venetianaren Giambattista Falcieri, tilldelade sergeanten ett sådant
slag i huvudet med en påk, att soldaten vacklade i sadeln och
med knapp nöd tog sig fram till ett närbeläget neapolitanskt
kafé, där han gled ur sadeln med ropet: “Son morto!“ Det
ringdes i “Misericordias“ klocka, Masi bars till ett sjukhus, och
under tiden samlade sig en mängd folk och studenter utanför
palazzo Lanfranchi och utfor i hotelser mot Byron och
engelsmännen. Poeten lät barrikadera sin port, men då hopen erfor,
att upphovsmannen till olyckan var en venetianare och ej en
engelsman, skingrade den sig småningom. Poeten litade dock
ej på pisanarna, och befarande ett förnyat angrepp dagen därpå
lät han uppställa två små kanoner i förstugan och beväpnade
hela betjäningen. Stormen lade sig emellertid, Masis sår befanns
ej vara dödligt, och Byron skickade till honom den bäste kirurgen
i staden. Allt slutade väl; endastgrevinnan Guiccioli, som under
hela äventyret hade ropat: “O cielo! o cielo!“ blev sjuk av
förskräckelsen, och dagen därpå måste man åderlåta henne.
Masi själv hade allt skäl att gratulera sig till äventyret, ty
då Ferdinand Ill erfor, att sergeanten hädanefter var oduglig till
krigstjänst, tilldelade han honom privilegium på att sälja salt och
tobak i Pisa, och engelska artister belägrade hans butik för att
få måla av hjälten, vars porträtt man under någon tid kunde få
i varenda bokhandel i London. Masi dog först 1858.
Den hetlevrade Falcieri arresterades, men inte heller han
fick skäl att beklaga sig, ty Byron sände honom lukulliska
middagar i fängelset. Efter två månadeı: frigavs han. Storhertigen
av Toskana gav dock order, att han skulle utvisas, ty han ville
inte ha några “skallbräckare“ inom sina landamären. “Granduca
non vuol grattacapi!“
Ett tungt slag drabbade Byron i slutet av april samma år.
Helt oväntat erhöll han underrättelse, att Allegra insjuknat i
feber, och efter några dagars lidande avled hon. Poeten var
innerligt fästad vid henne och sörjde uppriktigt sin lilla flicka.
Den femåriga Allegras stoft lät han föra till England, till
Harrow, där hon jordades vid ingången till kyrkan. Kyrkorådet
tillät emellertid ej, att en vård restes på graven, den puritanska
församlingen skulle ha tagit alltför stor anstöt av upptäckten, att
Byron hade en illegitim dotter; så vitt jag vet finnes än i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
