Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Lord Byron i Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466 ROM
Williams hade en mycket intagande hustru, kring vilken alla
insulanerna samlade sig, och en av hennes ivrigaste beundrare
var Mr Trelawny, en vacker, mörklagd ung man med stora
mustascher, litet lik en arab. Man kallade honom den irrande
riddarėn, ty han flackade omkring till lands och sjöss och sökte
äventyr. Till Pisa kom han för att få lära känna Shelley och
Byron, vilkas radikala åsikter han delade, och dessutom ämnade
han jaga med Williams på Maremman. Till kretsen hörde
vidare kapten Roberts och irländaren Mr Taaffe, sysselsatt med
att översätta Dante.
Shelley intresserade sig därjämte livligt för contessina Emilia
Viviani, ett offer för cicisbeismen. Hennes far, greve Viviani,
gifte om sig med en ung kvinna, som hade en inom familjen
erkänd cicisbeo, och som Emilia var ovanligt vacker, blev
styvmodern rädd, att hennes cavaliere servente skulle förälska sig i
den unga flickan, och förmådde sin man att sätta henne i kloster.
Shelley fick vetskap om denna upprörande händelse och ville
hjälpa Emilia; men den vackra italienskan tände en “mystisk
kärlek“ hos honom, och inspirerad av denna nya Beatrice skrev
han dikten “Epipsychidion“. Ett år därefter gifte man bort
Emilia, “vestalsystern“, som Shelley kallade henne, med en
godsägare på Maremman, en viss Biondi, men den arma blev
djupt olycklig med honom, insjuknade dessutom i malaria och
dog ej långt därefter i Florens.
Lugnet inom engelska kolonien blev stört av en obehaglig
tilldragelse. På aftonen den 24 mars 1822 återvände en
kavalkad med Byron i spetsen från en tur utåt Porta alle
Piaggevägen till palazzo Lanfranchi. I Byrons sällskap redo fem andra
herrar, bland vilka Shelley och Taaffe, och i en täckt vagn åkte
“grevinnan Guiccioli och Mary Shelley. Plötsligt hördes hovslag
bakom kavalkaden, sergeanten vid “Reali cacciatori toscani“,
Ernesto Masi, kom ridande i fullt trav, tydligen ute i ett
angeläget ärende. Sergeanten råkade knuffa till Mr Taaffe, men red
på utan att be om ursäkt. Byron trodde, att det var en officer
vid toskanska armén och att han avsiktligt förolämpat
engelsmännen, och han sporrade sin häst och började jaga ryttaren
och ropa, att denne skulle ge honom sitt kort. Sergeanten
förstod ej vad utlänningen ville, men seende att hela ryttarskaran
förföljde honom, stannade han. Engelsmännen omringade honom
skrikande och hotande. Sergeanten ville försvara sig och gav
Shelley ett så kraftigt slag med sabelfästet, att poeten föll av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
