LORD BYRON I ITALIEN 469 där jordades de tills vidare. Shelley hade uttryckt en önskan att få vila i Rom, ifall han dog i Italien. Enligt de toskanska sanitetsförordningarna måste emellertid de döda först brännas, och endast deras aska fick bortföras. Den 16 augusti lades därför stoften på tvenne bål, som rests på havsstranden i Viareggio, och de överlämnades åt lågorna. Byron var närvarande, och alltid svag för ostentativa former bevisade han vännen den sista tjänsten enligt antik ritual. Han lät lägga cypressträn på bålet och begjuta dem med välluktande oljor, och med bortvänt ansikte tände han själv bålet. Det var endast gråterskorna som fattades för att ceremonien skulle varit helt antik. Till sist vände sig diktaren till begravningsgästerna med det hävdvunna “Ilicet!“ Då alla skingrats, kastade Byron av sig sina kläder och simmade ut till sin jakt, som låg ett stycke ut på havet. Bålen brunno i två dagar, och därefter hopsamlades den store engelske skaldens aska, lades i en urna, fördes till Rom och nedsattes på den poetiska kyrkogården vid Cestius pyramid. Trelawny, som var närvarande vid akten, fick se hur Shelleys hjärta började brinna, och han störtade in i lågorna och ryckte med fara för livet till sig det förbrända hjärtat, som han överlämnade åt änkan. Shelley hade före döden umgåtts med dystra tankar. Han hade skrivit och frågat Trelawny, om denne inte kände någon apotekare, som kunde skaffa honom litet blåsyra eller annat gift; visserligen ämnade han icke just nu taga livet av sig, men det var ju alltid bra att ha den gyllene nyckeln till den eviga fridens boning. Efter denna sorgliga händelse blev Byron allt oroligare och dystrare till lynnet. Hans hälsotillstånd förvärrades ytterligare, då han en dag förkylde sig under en lång simtur ut till havs och ånyo fick feber. Lady Blessington omtalar, att Byron numera var så mager, att gestalten var nästan gosselik; hans ansikte var till ytterlighet blekt, men blekheten föreföll ej sjuklig, utan berodde på den vithet i hyn som utmärker brunetter. Hans mörkbruna, naturligt lockiga hår var grånat i förtid. I slutet av september 1822 flyttade Byron och Teresa till Genua, ty där hade båda grevarna Gamba slagit sig ned. Efter honom följde Hunt med sina sju barn, besluten att ej släppa den rike lorden ur händerna. Trots Shelleys död startades tidskriften} den kom ut i London under titeln “The Liberal“, men mötte