15 (s) + 11 (; = a) + 6 (g) + 7 (w = ti) + 19 (m) + 22 (o) = 80 6 (g) + 19 (m) + 18 (*) + 9 («) + 21 (g = 0 + 2 (£) = 75 11 (/ = α) + 23 (rf) + 8 (A) + 22 (o) + 11 (/ = a) + 14 (r) = 89 21(g = 0+6te) + 22(o) + 20(Z) + 23(tf)' ___ =92 Summa 336 Talet 336 är = 24 x l4, alltså Balders tal, kombinerat med fruktbarhetsgudarnas. Vid fastställandet av de äldre runtecknens talvärden i lönnskriftens båda första rader, där de gamla utharktecknen uppträda i en yngre tids från det ursprungliga i vissa enskildheter rätt starkt avvikande gestalt, räknar jag med, att runmästaren använt Ing-runan och ej iwas-rxinan. såsom beteckning för i-ljudet, vars återgivande med iss-runan icke skulle ha åstadkommit någon som helst maskering. Såsom jag tidigare framhävt, har ristaren känt iwaz-nman i dess urgamla form ^ (jfr § 5), i Rökstenstecknet (L ha vi därför all anledning att förmoda en annan bland de 24 äldre runorna, vilken på grund av sitt uddljud ävenledes alternativt kunnat tjäna såsom beteckning för i-ljudet. Denna kan i så fall icke ha varit någon annan än Ing-vunan: ett äldre tecken <^> kan nämligen med vissa övergångar slutligen ha givit upphov till Rökstenstypen <^. Såsom första stadium efter <^> ha vi att tänka oss typen ψ, d. v. s. det ursprungliga runtecknet satt på stav. Grum-panbrakteaten, där på /^-runans plats skymtar ett y, torde återge en runrad, där tecknet ^>, försett med huvudstav, delvis råkat försvinna under brakteatens ytterring (se avb. 2) 1. Avb. 2. Grumpanbrakteaten. Efter Hugo Jungner. 1 Se även Jungner, Festskrift tillägnad Hugo Pippiitg, 1924, s. 231. Sannolikt är Grumpanbrakteaten en imitation av ett äldre hängsmycke.