Genom förskjutning av trianglarna kan sedan ur <p en typ <l ha uppkommit, vilken genom rundning givit upphov till Rökstensbokstaven Cj^. Denna teckenform synes mig betydligt enklare låta härleda sig ur Ing-runan an ur πrø^-runan, vilken för övrigt i sin gamla gestalt h uppträder på ett annat ställe i samma lönnskrift (sist i dess 5:e rad, jfr § 5). Att härleda i-tecknet Cl ur den gamla jära-r\ma,n (\, är icke möjligt, enär tydligtvis Rökstensristaren varit fullständigt okunnig om den äldre nordiska runperiodens uttal; den bokstav, som tjänat de första runkunnige såsom ett tecken för det med i besläktade j-ljudet, nämndes ju i hans språk sedan några hundra år tillbaka ära eller är (jfr v. Friesen, R, s. 23). II. Undersöka vi på samma sätt runtecknens talförhållande inom lönnskriftens andra rad, visar det sig vara detta: 6(g) + U(f = a) + 22(o) + n(j=a)+U(R) + 21(y = ι)= 85 6 (g) + 22 (o) + 20 (/) + 23 (d) + 21 fø = /).+ 9 (») = 101 23(d) + 6(g) + 22(o) + 3(a = a) + 9(n)+ll(f=a) = 74 14 (*) + 8 (A) + 22 (o) + 15 (s) + 20 (/) + 21 fø = i) =100 Summa 360 Talet 360 är =20 x l8. Och 18 är Odens tal. I denna rad talas det om en magisk handling, utförd av en kvinna. Jag har ovan i uttrycket kuqnciR husli (jfr § 3) sett en anspelning på den magiska sång, som Rind (fsv. *Vrindr?) sjöng för Vale (fsv. Böe). Ytterst gick kraften i denna trollsång tillbaka på trolldomsguden Oden, som genom sejd fått kungadottern i sin makt (jfr seið Yggr til Rindar i ett kväde av skalden Kor-mákr). III. Lönnskriftens tredje rad visar följande talvärden hos runtecknen (förskjutna yngre futharkrunor), beräknade enligt de gamla magiska talvärdena: ll(Λ<;^+10(0 + 4(r) + 24(/)+17(6) + 24(y) =90 4 (r)+ 17 (b) +9 (n) + 8(h) + 9 (n) + 24(f) =71 10 (i) + 9 (n) +17 (b)+ 11 (a <j) + 9 (n) + 16 (t) = 72 24 (/) + 3 (q < a) + 9 (n) + 8 (It) + 9(n) + 20 (/)________=_73 Summa 306 Talet 306 är = 17 X 18. Kombinationen innehåller sålunda såväl Rinds som Odens magiska tal, Detta passar