museidirektör, som mottagit fynden av personer på platsen, går med stor bestämdhet i god för, att både föremål och ristningar tillkommit i en tidsperiod, som måste ligga synnerligen avlägsen från vår egen. Även rent grafiska omständigheter tala härför1. Jag håller det dock för möjligt, att en eller annan hyperkritisk forskare kan komma att ställa sig tveksam med hänsyn till dessa inskriptioners ursprung på grund därav, att den filolog, som fått sig runminnesmärkenas tolkning anförtrodd, professor Emil Schnippel, icke lyckats lämna någon evident tydning av det hela utan endast uppfattat enstaka ord fullt riktigt. BI. a. har den tyske runologen icke märkt, att en av raderna i den utförligaste inskriften är att läsa från höger till vänster, utan även här sökt bokstavera från vänster till höger. Därigenom har han kommit till en läsart, som dels ger ett fullkomligt obegripligt ord, dels ett visserligen i och för sig meningsägande, ehuru egendomligt stavat ord, som emellertid icke på något vis kan bringas i ett fattbart sammanhang med sin omgivning. Professor Schnippel erkänner själv (FvR, s. 108), att han anser, att denna inskrift, den största och intressantaste bland de funna, tills vidare »nur mit Vorbehalt und vermutungsweise» låter sig till sin mening bestämma. 26. Den viktigaste, enär på runtecken rikaste inskriften, funnen 1927 vid Brake, består av trenne runrader, inristade på ett dolkskaft av djurben (radius av häst). Det ristade föremålet återgives här såsom avb. 5 a och 5 b (baksidan såsom avb. 8). Inskriften läses av Schnippel (FvR, s. 108): (rad 1) lat am j hart (rad 2) cunni / ye (rad 3) hagal Första raden översättes av Schnippel: »ich lasse (los) das Kriegsvolk». I andra raden ser han i vad som transkriberats cunni, där en c-liknande runa (</) bestämmes såsom en förmodad variant av k-runan (<,Y) av hittills aldrig påträffad form, ett gammalsaxiskt ord för »Geschlecht, Verwandtschaft, Art, Sippe, Stamm u. ä». Ordet efter skiljemärket, som be- 1 Jfr uttalanden av v. Buttel-Reepen, FvR, s. 88 ff. (särskilt s. 92).