78 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30 står av en Y-liknande runa och en e-runa (f^) och provisoriskt transkriberats ye, står för Schnippel som en fullkomligt gåtfull — fonetiskt och semasiologiskt obestämbar — teckenkombination. I tredje raden läser han hagal och tolkar detta — enligt min mening med ytterst svag motivering — såsom betydande 'fördärv' (»Unheil, Verderben»). Avb. 5 a. Efter v. Buttel-Reepen. Vid första blick på den fotografiska reproduktionen av det runristade föremålet, lade jag märke till, att vad som Schnippel transkriberat såsom ye i själva verket, blott det läses från höger, ger det i så många äldre magiska runinskrifter förekommande ordet p^γ = |vj/Js = |s'j< = ek 'jag'. Den Avb. 5 b. Efter v. Buttel-Reepen. Y-liknande runan måste i så fall uppfattas såsom tecken för k (jfr k-runans typ på Varnum-, Førde- och Fonnås-inskrifterna med »klykan» uppåtvänd). I den runföljd, som av Schnippel transkriberats cιιnni, äro faktiskt endast första och fjärde tecknet från höger (vokaltecknen) utan vidare identifierbara med av oss hittills kända runor: de måste uppfattas såsom resp. en