90 K. Human. Vetenskapssamfis i Lund Årsberättelse 1929—30 ende, en enhet för sig bildande inskriptionsraderna är 191 (88 + 63 + 40), ett primtal, alltså ett antidemoniskt tal, torde även vara en omständighet av betydelse med hänsyn till tron på demoniska makter (troll och häxor) såsom orsak till hagelbyar (jfr s. 103, n. 2). 30. Runinskriften n:r 1 är av särskilt intresse, emedan den tyder på ett nära samband mellan äldre runmagi och den då ännu livskraftiga senantika mithraismen (som i mitten av det 4:e århundradet nådde sin sista maktkulmen i den senantika världen). Förutom det gematriska bruket av Mithras tal visa ytterligare tvenne omständigheter hän mot den från Persien komna mysteriereligionen. Mithra var ju en solgud och hans främsta, ivrigt firade bragd var hans dödande av ur- Avb. 8. Baksida av runristat dolkskaft (= avb. 5 a och 5 b). Efter v. Buttel-Reepen. tidstjuren. Såsom redan nämnts, finnes det på detta dolkskaft såväl ett solkors, som en bild av en till livet hotad tjur (jfr avb. 5 a och avb. 8). Det vore i sanning högst egendomligt, om det icke skulle ha något att betyda, att vi på ett och samma tydligtvis magiskt invigda föremål gemensamt återfinna dessa trenne mithraistiska huvudkarakteristiska. Det stannar emellertid icke vid detta. Tillsammans med de runmärkta föremålen har även kommit i dagen ett benstycke utan runor, visande en figurristning, föreställande en man stående med en dubbelyxa höjd framför en tjur (jfr avb. 9). Tjurdödsmotivet bör sålunda på ett troligen icke tillfälligt sätt ha intresserat dessa bokstavskunniga forngermaner. Tanken på ett samband med senantikens Mithralära erbjuder sig här med alldeles särskild styrka för den, som känner tidsperio-