dens religionsförhållanden och deras orientala ursprung, v. Buttel-Reepen har tydligtvis icke varit helt okunnig om denna förklaringsmöjlighet, men har tillbakavisat d en med ett par ytliga och om bristande insikt i religionshistoria vittnande anmärkningar, vilka för övrigt äro begripliga nog, då de komma från en icke humanistiskt inriktad vetenskapsman. »Eine Be-ziehung zum Kult des Mithra entfällt aber schon bei näherer Betrachtung durch den gänzlich verschiedenen Vorgang der Tötung», är hans ena motargument. Det andra lyder: »Dann scheint aber die Mithrasreligion sich in Germanien usw. nur Avb. 9. Efter v. Buttel-Reepen. auf die provinzialrömischen Gebiete bis nach Belgien hinunter beschränkt zu haben und erlischt bereits etwa im 3. Jahrh. n. Chr. (stel) im Kampf mit der christlichen Religion» (FvR, s. 80, n. 1). Svagheten i den sist anförda invändningen är så stor, att det sagda knappast behöver bemötas. Envar med religionshistorien förtrogen vet, att mithraismen gick under i kamp med kristendomen, men ingalunda redan på 200-talet (det 3:e årh.). I början av 300-talet (alltså i det 4:e seklet) var denna religionsform under Diocletianus och hans medregenter av statens centralmakt ivrigt omhuldad. Detsamma var fallet — efter en period av tillbakagång — så sent som på 360-