Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Offc ganska snart fingo de Øfragiftia fruntimren låra
begripa att deras förträffliga beskyddarinna för alltid var
borta.
Några dagar efter begrafhingen — fru Emerentia och
Blenda voro ännu halfs sanslösa af det plötsliga slaget —
erhöllo de ett besök af Henriette, hvilken ända från
dödsdagen regerat efter sitf behag i sin aflidna
svär-moders hus.
Hon kom för att, såsom bon ganska deltagande
yttrade, efterhöra huru herrskapet nu ärnade ställa sig.
"Ställa oss — min gud, min gud, vi ha icke tänkt på
att ställa någonting!" utbrast fru Emerentia med illa
återhållen förskräckelse. "Det var på Regine Sofle — gud
välsigne och löne henne för all hennes godhet — som vi
stackare leto."
"Ja, men då hon nu är borta, får väl herrskapet ändå
ta något beslut!"
"Kanske", stammade Blenda, "är meningen att vi skola
flytta med detsamma?"
"Åh nej, bevars — vi ba ju ännu en månad till
flyttningstiden, ocb till dess må herrskapet gerna behålla
rummet. Men vid den tiden blir bela huset uthyrdt och kanske
äfven snart såldt — det kommer dock an på hvad
öfverenskommelse bröderna göra, när Johan hinner hem."
"En månad" — återtog fru Emerentia med nyvaknad!
bopp — "ba vi så lång tid på oss, så blir nog råd, fastän
jag just icke för ögonblicket ser något."
"Om herrskapet blott icke toge det illa, så skalle jag
gerna, och efter bästa samvete ge ett råd — och det rådet
år äfven Patriks."
"Kära bjertandes nämn det — jag följer det genast,
om det är godt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
