Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Efter ett par minuters ganska vältalig tystnad hördes
åter främlingens röst — denna gång likväl med ett vida
mindre förtroligt uttryck än nyss:
"Förlåt, min fröken, att jag påbördade er en slägtskap,
som ni troligen icke vill erk;>nn», men sannerligen jag
visste något bättre parti att befria oss båda från all
ny-fikenhet
"Det är tvertom jag som . . som bör be om förlåtelse
för det min påflugenbet tvingade er till en osanning!"
svarade Blenda darrande. "Men jag var i detta ögonblick så
olycklig, så upprörd, att jag glömde allt annat än det att
ni en gång visat er som en verklig vän."
"Och begär jag väl bättre nu än att få anses så" . . .
b|icken bekräftade tydligt orden . . . "Men tillät mig att
fortsätta vårt samspråk, under det vi gå framåt! Åt hvad
ball far j<>g göra fröken sällskap?"
"Vi bo på Riddargatan."
"Så mycket bättre: vi ha då en lång väg . . . Men
fryken bleknar — min gud, fröken mår illa ?"
Ocb Blenda, skakad af så många olika sinnesrörelser,
kände sig verkligen gripen af en svindel. Hon tyckte sig
färdig att dö vid den ångestfulla, djupt marterande tanken
att grefven måhända tänkte något illa om henne — det
var så besynnerligt, det talade ju så emot henne, det sätt
hvarpå ban funnit henne.
"Bästa fröken, tag min arm . . och anse mig lör guds
skull som en verklig slägting — ingen sådan, var derom
uppriktigt öfvertygad, kan mena fröken bättre!"
"•Men", invände hon stammande och med en obeskriflig
sorgsenhet, "denna öfvertygelse, som jag eger, hindrar mig
icke att vara förtviflad deröfver alt jag ej alltid rätt kan
urskilja hvad som är passande och opassande. Jag ville
gerna antaga anbudet — jag förmår knappt hålla mig uppe.
Såg mig då ni sjelf, ni, som säkert icke vill missleda mig,
om det går an?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
