- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
166

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

Hon böljade gifva inrymme äfven St andra känslor, ly
bon erfor den marterande smärtan af kölden, som isat
hennes lemmar; ocb skyndsamt andande p8 näsduken — för
att, innan hon gick ut på gatan, befria sina ögon flrån
spåren efter tårarna — stod bon färdig att lemna den plats,
som skyddat benne mot nyfikenheten, när bon fick böra
tvenne personer komma utför tiappan.

Instinktmessigt drog hon sig härvid ännu djupare
tillbaka i förstugans skuggor.

Men hastigt — då ljudet af en aldrig glömd röst nådde
hennes öra, ocb profilen af en person, den hon tusen
gånger förebrått att han återkommit endast i hennes drömmar,
blef synlig i dunklet — störtade hon Aram, under det enda
utropet :

"Ändtligen!"

De begge gående, som nu kominit ända till tröskeln
mellan portgången och gatan, stannade t vert.

Den ene, hvilken var barhufvad, emedan ban var
hemma bos sig och under samtalet följt sitt främmande ända
nedför trappan, kastade en blick af bestörtning på den
oförmodade uppenbarelsen. Men gästen deremot, Blendas
riddare, ropade genast:

"Ah, min lilla kusin!" och härvid tog han så vänska
ps-ftillt och enkelt hennes hand, att herrn uppifrån blott
yttrade: "Ni, lycka till gladt möte", innan ban, tänkande på sitt
bara hufVnd, skyndade bort.

Blenda stod häpen öfver såväl sitt eget oförsigtiga och
opassande uppförande som öfver grefvens fattning att gif.
va denna färg åt hennes besynnerliga förtrolighet. Ack,
den stackars flickan ville förgås af på en gång glädje,
bestörtning ocb blygsel: hon visste ej hvart hon skulle se
hän — åtminstone hade hon ej mod att fästa ögonen på
grefven.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free