- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
232

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232

dransvärd bildstod, att bennes förra behag förekommo
honom vara ett intet emot behaget i detta döda lif.

Fra Emerentia, med sina invanda patriarkaliska seder,
kunde, oaktadt sin förlägenhet, icke låta komma sig til!
last en så stor ogästvänlighet som den, att icke bedja
baronen sitta ned.

Hon gjorde det således, men med en ton som
tillkännagaf stort tvång, och skyndade derjemte att yttra
dessa ord, som borde öfvertyga gästen om obehörigheten af
hans besök:

"Gudskelof, herr baron, vi behöfva ej nu anlita
främmandes bistånd — och jag vill minnas att det stod något
ditåt i svaret, som salig syster min skickade på den lilla
biljetten, hvilken herr baron tillskref mig."

"Mycket riktigt! Men hade icke underrättelsen om min
fars oförmodade sjukdom i detsamma hemkallat mig, skulle
jag mycket säkert haft nöjet att personligen aflägga ett
besök hos den vördnadsvärda gamla frun, ty hennes skrifsätt
— ehuru det tolkade ett vid det tillfället ogrundadt
misstroende — vittnade om så mycken heder och karakter, att
jag varit förtjust, om jag fått muntligen framföra mitt
försvar . . . Men jag hör att denna redbara slägting icke
mera är till?"

"Ack nej, herr baron, hon har lemnat oss, den
förträffliga vännen, men, såsom jag nyss nämde, lyckligtvis icke
vind för våg."

"Så mycket bättre!"

"Och min systerson Patrik, lärftskramhandlaren, en
både rik och ansedd man här i Stockholm, är nu i allt till
vårt gagn, alldeles vår högra hand.u

"Det är naturligt — och då han så fullkomligt
uppfyller de pligter, hvilka tillkomma honom som slägting, skall
icke jag hafva den förmätenheten att vilja täfla med
honom. Jag visste det emellertid ej . . ."

"Det är lätt att förstå!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free