Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
"Vill du Patrik något?" frågade Johan, i det ban
utsträckte handen för att fa upp fönstret.
"Jag ämade blott fråga honom, om ban ej nu tänker
erbjuda dig cigarren ocb kuskboeken — de måtte begge
vara särdeles lifgifvande!"
"Hade du ingenting annat att säga honom ?’4
"Var icke det nog?"
"Det var till och med alldeles för mycket, ty om du
tillåter, sitter jag långt heldre qvar."
"Åh ja, man suckar och grubblar mera beqvämt i en
tillsluten vagn!"
"Du har rätt."
"Man störes der af ingenting, icke ens af tanken på
sin granne — ty ingen menniska lär väl genera sig för sin
balfbrors hustru."
"Aha, det är åter något i olag?"
"Man kan till ocb med, om man så vill, begagna den
fördelen, att glömma bort det hon visat sig nog narraktig
att gråta öfver en förolämpning, som säkert icke var ondt
menad, emedan man ej det ringaste gaf akt på henne."
"Är det då verkligen möjligt, min lilla Henriette, att du
gret af den orsaken?"
Hon svarade ej.
"Och min synd bestod deruti att jag, utan afsigt,
för-summade att roa dig?"
"Jag har ej en så orimlig fordran som den, att du
skall roa mig; men . . ."
"Hvad för men?"
"Allt ifrån det vi lemnade vår busport, bar du ej af
dig sjelf . . ."
"Vidare?"
". . talat ett enda ord till mig, ocb du kunde ju straxt
på stund glömma ait jag var . . . ledsen . . bedröfvad."
"Men, min sötaste svägerska, du hör ju att det var en
ofrivillig försummelse!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
