Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
"Sa mycket sämre I"
"Jag var så belt och bållet inne i mina tankar, att jag
råkade förgäta din behagliga närvaro."
Detta var värre än allt annat: han ville icke ens flitta
att en frivillig försummelse kunde hafva förlåtits.
Det finnes omständigheter, då det räknas en man till
heder att vara oartig mot ett fruntimmer, såsom t. ex. ifall
han ej har något annat val för att bevara sitt hjertas
hem-lighet. Men tyvärr syntes ej denna ursäkt kunna lämpas
på Johan.
Att Henriette insåg detta, visade ock hennes svar:
"Åh, du .behöfver alldeles icke uppgifva den saken —
det syntes nog, och jag skulle vilja våga mitt lif på att
den orsak, som hindrade dig att minnas mig, var mycket
angenäm."
"Du gör mig högst nyfiken — och du förbinder mig,
om jag får veta denna orsak?"
"På ett villkor!"
"Låt höra?"
". . att du säger mig sanningen!"
"Jag lofvar det."
"Du tänkte på ett annat fruntimmer?"
"Ah, menar du det?"
Den unge mannen uttalade dessa ord i en icke alldeles
obesvärad ton, och den rodnad, som dervid öfvergöt hans
kinder, kom Henriette att spritta till.
Hon hade icke sjelf satt den ringaste tro til) sin
gissning, som hon yttrat endast för att bli vederlagd, men nu
ansåg hon den likväl fullt besannad, och den förfärliga ocb
vilda smärta, som denna visshet förorsakade henne, kom
henne att blekna så starkt, att Johan förskräckt lutade sig
ned och upplyfte hennes hufvud, hvilket sjunkit mot bröstet.
"Henriette!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
