Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40.
Ur stånd att kufva den naturligaste af alla känslor —
den grymma nyfikenheten, det olyckliga arfvet efter allas
vår stammoder hade fru Emerentia försigtigt smugit
sig efter de unga till dörren.
Huru skulle hon hafva statt ut med att lefva, om hon
ei så fort som möjligt fått uppfånga de vigtiga ord, som
skulle afgöra Blendas och med detsamma hennes eget öde!
Alt beskrifva den beskedliga nådens kSnslor, då bon
hörde sin systerson Johan Blöchers namn uttalas såsom det
enda och ratta, år på långt när icke så svårt som man
kunde föreställa sig, ty hela beskrifhingen innefattas
fullständigt i det djupsinniga yttrande, som undföll hennes
läppar:
"Stackars barn, låter hon fånga sig af den dikten och
tager sitt ord tillbaka — som hon naturligtvis gjorde, iftll
en sådan löjlighet kunde vara sanning — då förlorar hon
i den bär romaneske grefvens ögon sitt förnämsta behag,
det att älska honom i alla skepnader. Måtte hon akta sig
för snaran . . i sin oerfarenhet och sin bäfliga rörelse
torde bon ej se den!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
