Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Men helt prosaiskt följde nu der inifrån bevis på
bevis, och allt så klart, så tydligt, alt sjelfva salig farmor,
om hon hört dem, ej med all sin bekanta vishet skulle
kunnat upptäcka annat än rena sanningen.
Fru Emerentia Ömsom rodnade och bleknade; ena
sekunden darrade hon af köld, den andra brann hon af
olidlig feberhetla, och för hvarje ny skiftning erhöll hon
förnyad öfvertygelse att hon och hennes dotter, tvenne ädla och
hederliga adelsdamer, blifvit spelade det värsta,
äreröriga-ste och olycksaligaste spratt, hvarför ännu någon qvinna
varit utsatt allt ifrån den fasans värda dag, då ormen
spelade Eva sitt nedriga spratt.
"Ha", mumlade hon med stora gester, allt under det
hennes öra och öga ömsom hvilade mot nyckelhålet, "ha,
ovärdige son af den värdigaste bland mödrar, ha, unge
man, som förlorat ända till sista gnistan af heder,
beklagansvärde, af passionen förvirrade yngling, som blifvit
brottslig genom Öfvcrmåttet af din kärlek — här finnes
ingen tillgift . . ingen tillgift 1 Himlen vare lof att baronen,
denne ärans och värdighetens sanna typ, finnes i behåll
. . . Förlåt mig, älskade syster Regine Sofie . . jag kan
icke! Min dotter skall bli friherrinna: hon skall herrska på
det stora fideikommisset och emottaga sällskaper i en
sa-salong, hvari två sådana som den här kunna rymmas!"
Under sednare delen af denna deklamation bade
sinnesrörelsen så tagit öfverhand hos fru Emerentia, att hon
varit ur stånd att rätt böra.
Men nu ansträngde bon sig på flillt allvar, lade örat
till och uppfångade det sista afgörande slaget, detta slag,
som genom hennes egen Blendas läppar förkunnade att
baronen finge se sig om efter en annan friherrinna, emedan
hon nöjde sig med sin hattstofferare.
Det var i denna förfärliga minut som vår fru först
utbrast i en häftig snyftning och derefter, för första gången
under bela sill lif hemsökt af svindel, sjönk ned på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
