- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
381

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SS1

Ett godt öde var likväl nu, att nya gäster inträfläde
ach att mycket buller ocb prat hördes der rundtom.

Johan var förtjust öfver att Blenda så väl redt sig ur
sitt lilla bryderi. Och Blenda sjelf var förtjust öfver att
hafva fatt visa huru väl hon — om det så burit till — skulle
ha uppburit en förnäm dams obesvärade rol. Utom rodna,
den hade ju ingenting förrådt att hon nära ett helt år
betraktat sig som grefve C-creutz’s trolofvade.

Om grefven sjelf vetat att han egt ett så intressant och
ovanligt privilegium som det att vara förlofvad på två
särskilta håll, hade det varit fara vardt att han glömt sin
gamla flamma för den nya.

Blenda trodde också (för att tillstå sanningen) något
ditåt, ty såväl då han förde henne till middagsbordet som
då han bjöd henne handen till första francaisen —
naturligtvis öppnades balen af brudgummen med bruden —
hade hans ögon en förvånande vältalighet, och hvar gång
han lyckönskade sin värd, suckade ban för värdinnan.

Grefvens hyllning var ej så oförtäckt att den ej rätt
väl märktes af alla, och framför allt af den stolta, lycksa*
liga fru Emerentia, hvilken — utstyrd så som hon aldrig i
sin lifstid det varit, med en vajande plym i turbanen —
satt i so (Tan och orerade.

Den greflige ex-mågens instundande giftermål
försonade henne mer än allt annat med den borgerlige måg, som
hon erhållit; och omätligt steg denne sednare "i valör",
då hon längre fram på aftonen hörde honom kalla grefven
för du. Hon kråmade sig då på ett högst intagande vis
och hviskade, än åt sin granne till höger, än åt den till
venster, att hennes måg och" grefve C - creutz voro
"för-båldt intima".............

När dagens fläng och stök var förbi — d. v. s. vid
soluppgången följande morgonen, ty först då bortrullacfc

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free