Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
den sista vagnen — frågade Jean sin anga maka
angående det intryck hon haft af sin fantasi-inklination och om
hon kände någon bitter saknad.
"Ack, min gud, jag måste val trösta mig" — svarade
hon skrattande – "l.an var ju redan förlofvad. Men", tillade
hon, i det lion ömt smog hufvudet intill sin mans bröst,
"om han också tusen gånger varit o-förlofvad, så hade det
ändå icke hjelpt, ty ehuru han är mörklagd liksom du, ocb
äfven vacker, är han ändå icke på långt Lär sådan som
du, och jag känner på mig att jag icke* skulle blifvit kär i
honom såsom jag blef i min riddare."
"Är det visst det?"
"Fullkomligt visst . . men nog var det roligt att jag
fick se honom och Öfvertyga mig lika väl om den saken
som om den, att, ifall han fått se mig i Wennersborg, det
ändå icke tjenat till något."
"Således, min ömma, min älskade Blenda, icke minsta
skymt mer af saknad öfver de försvunna illusionerna?"
"Icke ens aningen af en skymt ... jag skickar blott
då och då en sorgsen tanke till den gode baronen — hans
svar var så ädelt!"
Jeans grannlagenhet tillät icke något vidare yttrande i
detta ämne, men hans kärleksfulla blick sade henne att
ban ej var svartsjuk på denna resande tanke.
Två år efter Blendas giftermål, och sedan hon dagligen
haft allt mer och mer tillfälle att värdera sin busliga lycka,
som ständigt blomstrade allt högre under "kusin Jeans"
hägn, fullbordade tre vigtiga tilldragelser denna lycka,
hvilken hon derefter ansäg otillbörligt alt öka med en enda
önskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
