Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - IV. Klaudius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillämpat på honom, tarvar ingen utläggning: när
man hör meteoria, föreställer man sig ett svävande
i gränslösa rymder bland töcken och skyar, ett
obeslutsamt liv i tomma drömmar, tyngt av vemod
över viljans svaghet och någon gång genomkorsat av
stora uppsåt. Det var den unge Hamlets liv och det
var den gamle romerske imperatorns. Man läser det
här med förvånande tydlighet i varje drag.
Det är ett välbildat huvud, mot vilket man ur
skönhetens synpunkt knappt kan anmärka annat, än
att ansiktets oval är något för hoptryckt. Den
breda pannan är överdragen av tungsinta skyar.
Ögonen röja med sin tveksamma, sorgsna och
välvilliga blick en grubblande och lidande ande,
som känner sig ädelboren, men ur stånd att hävda
sin frihet. Munnen är väl modellerad och tyder
på en finkänsla, som man ej skulle väntat här,
men som vid oväldig granskning av Klaudius’
skaplynne träder i dagen. Hållningen är ädel,
men ansträngd; lembyggnaden otadlig, med undan-
tag av de för smala axlarna. Det hela gör ett
ängslande och likväl vinnande intryck. Man tycker
sig se en olycka, som har rätt att vädja till
deltagandet, och en svaghet, parad med för mycket
gott för att väcka endast ömkan och förakt.
Denna stod vittnar, även hon, att det gamla talet
om antikens kyla tål att pruta på. När föremålet
var sådant, att tonvikten mer föll på livets
splittring än dess samklang, skapades konstverk,
genomandade av den värme, som själskrafternas
ojämna spel alstrar. Men antikens verk bjuda sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
