Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med tvära branter i havet. Moln och töcken driva
över fjällryggen. Branterna ombrusas av en rasande
storm, som böjer eller bryter jätteträden.
Högt uppe mellan töcknen skymtar, själv nästan
ett töcken, skepnaden av den fängslade ädle titanen,
som straffas därför att han av medlidande skänkte
människorna elden.
Höstlandskap, ödsligt med skarpt belysta murar av en
förfallen borg. Under regn och storm rider Döden på
askfärgad, haltande häst förbi ålderskrumpna träd.
Drakhålan. En trång kjusa i ett alplandskap, genom
vilket en smal stig för över en bro. Därnere färdemän
med lastdjur. Däruppe i bergväggen en håla, varur en
drake skjuter ned sin ormlika hals – en jätteödla,
som under hundratusentals år har ruvat i sitt gömsle på
minnen från Juraperiodens ormbunkskogar och kolsyremättade
luft och med hätsk förvåning gapar ned mot det nya
jordbehärskande släktet. Målningen är den vers i
Goethes ballad »Kennst du das Land?», som i Carl
Snoilskys vackra översättning lyder:
Minns du ett berg med stig mot molnig kam,
där mulan letar sig bland dimmor fram?
Från fordom drakar bo i klyftans djup,
och fallet störtar, klippan står på stup.
Nattlandskap. Vedergällningsdemoner lura på en genom
vildmarken smygande mördare. Det ohyggligt dystra, i
stormen skälvande landskapet är brottslingens samvete.
Dödens ö. Holme omgiven av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
