Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om Arnold Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraterväggar, som likna åldersgrånade, tornhöga murar.
Inom väggarna en de dödes stad, skuggad av cypresser.
En likkista överföres i båt till gravkratern, som
speglas av det stillastående vattnet under en lysande
djupblå, på sina ställen flammig himmel. Båten måtte
glida ljudlöst fram och roddarne tala med tecken.
Vandringen till Emaus. I förgrunden lärjungarne. Han,
de betungades hopp, som de trodde tillintetgjort, är
med dem. Uppe på en klippa härbärget, vandringsmännens
mål. Underliga ljusreflexer blinka siande och hotande
mellan stormjagade moln. De sia om kommande mörka
århundraden, om ökat ansvar lagt på människosjälarna,
skärpt syndmedvetande, skärpt ondska, ett kors rest
för årtusenden åt folkbefriande kval. De sia om en
segrande antikrist och ett mot tillintetgörelsen
välvande världsklot. »Bliv när oss, Herre, ty det
lider mot kvällen, och snart är dagen all.» – – –
Nu till några skapelser av annan art, men liknande
de omtalade i den enhet de äga i färg, form och
själsstämning.
Panik. Arkadiskt landskap. En herde flyr i vildaste
fart, följd av sina skrämda får och getter. Vad har
hänt? Det är ingen fara alls å färde. Orsaken är gamle
Pan, som vi se skymta mellan två klippspetsar. Han är
i det hela ett godlynt väsen, en värnare av herdarna
och deras hjordar, som lyssna med andakt, när de höra
ur skogsdjupet hans pipas underbara tongångar. Men
emellanåt är han kitslig och road av att skrämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
