Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under republikens senare tid och under de första
Cesarernas regering tilltog staden ofantligt i
utsträckning och praktfullhet. Augustus plägade skryta öfver
att han »funnit Rom af tegel och lemnat det af
marmor». För att anskaffa materialier för dessa ofantliga
byggnadsföretag anstäldes utgräfningar i många
riktningar omkring staden. Dessa utgräfningar (arenaria),
i synnerhet de på esqviliniska berget, hvilka försågo
staden med sand, få icke förblandas med de kristna
katakomberna. Det är klart, att de förra aldrig
begagnades såsom kristna begrafningsplatser, utan
endast tjente till förvaringsrum för hedniska lik.
Vid den tid, hvarom jag talar, var det de
hedniska romarnes sed att bränna sina döda och endast
gömma deras aska i urnor. De, som fallit för lagens
svärd, för åska eller för egen hand, fingo dock icke
åtnjuta förbränningens heder, medan de lägre
folkklasserna och Slafvarna ej hade råd att bekosta ett
begrafningsbål. Deras lik kastades derföre utan
omsvep ned i sandgroparna, der de fingo förmultna, till
stort förfång för Roms innevånare, hvarföre också
dessa gropar kallades Tuticiilce, troligen af putesco,
förmultna. De Esquilinska groparne blefvo tydligen
igenfylda under Augusti regering*) före kristendomens
införande i Rom; derföre innehålla de endast lik efter
hedningar, och vi behöfva ej vidare omnämna dem i
detta arbete.
Jag återkommer nu till katakomberna, eller de
urholkade gångar, som uteslutande af de kristna
begagnades till begrafningsplatser eller gömställen, hvilket
framgår af inskrifterna, äfvensom deraf, att de döda
der blifvit begrafna oförändrade i skilda loculi eller
urholkade grafvar och hvarken såsom hedningarnes
lik förbrända till aska eller hopade på hvarandra i
gropar.
*) Horatius, Satirer, I, 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>