- Project Runeberg -  Roms katakomber och hvad de hafva att lära oss om den ursprungliga kristendomen i motsats mot hedendomen /
80

(1890) [MARC] Author: Isaiah Benjamin Scott Translator: G. S. Löwenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ska uppror, som gaf jordens yta dess närvarande
utseende, nu får tjena våra behöfver och vår trefnad, samt
bidraga till vårt slägtes framåtskridande. Ja, det är
ej svårt att bevisa, det den tidpunkt, som valdes för
Kristi sändning till jorden, var beundransvärdt
afpassad för det afsedda ändamålet, i det verlden då hade
förenats under en ende herskares spira, hvars
statskonst tolererade alla religioner, så att kristendomen i
sitt tidigaste skede kunde föras ända till Afrikas
brannande sandfält och Siberiens snömassor; i det att de
judiska heliga skrifterna och profetiorna blifvit
öfversatta på grekiska, och denna bildade nations litteratur
blifvit spridd vidt och bredt öfver verlden, i det att
de olyckor, som drabbat Palestina, hade förskingrat
judarne ibland alla folk under himmelen. Alla dessa
omständigheter samverkade till kristendomens
utbredande, på samma gång de angåfvo, att »tidernas
fullhet var kommen».

Andra torde invända: »Om kristendomen var af
Gud, hvarföre omstörtade den icke med ens
hedendomen och gjorde genast en ände derpå?»

Gud förfar ej så, hvarken i den moraliska eller
fysiska verlden. Jordbäfningar och orkaner höra ej
till hans vanliga, utan utomordentliga medel. Hvarföre
han verkar så, det tillkommer ej oss att afgöra; vi
kunna likväl spåra och betrakta det sätt, hvarpå han
går tillväga i naturen, och vi skola finna, att det
öfverensstämmer med hans försyns skickelser. »Gud
har evigheten för sig», såsom Augustinus säger, »och
har råd att vänta». Hans tid är icke begränsad
såsom menniskans, hvilken, om hon har något att göra,
måste göra det med all sin kraft, »ty natten kommer,
då ingen kan, verka ». Men så är det icke med Gud; han
verkar i vår tanke långsamt, men säkert och oemotståndligt.

Låtom oss betrakta ett exempel på detta haps
förfaringssätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romskata/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free