- Project Runeberg -  Theodore Roosevelt : En Lefnads- och Karaktärsteckning /
5

(1919) [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från barndomshemmet till legislaturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 THEODORE. ROOSEVELT

man fick snart skäl att ändra tanke om honom. Statsadvokaten och en af
högsta domstolens ledamöter voro beskyllda för att ha tagit mutor af ett
spårvägsbolag. Inom legislaturen förmärktes dock ingen lust att befordra dem
till straff, och Roosevelt varnades af de äldre medlemmarna för att säga något
om saken. Den 6 april 1882 begärde han ordet och höll ett tal, hvari han
fordrade, att domaren Westbrook skulle åtalas. Han skrädde icke på orden.
Tjufvar kallade han för tjufvar, hur många millioner de än månde ega, och
han utfor hänsynslöst mot både domaren och stadsadvokaten. Efter talets
slut reste sig den äldste ledaren och föreslog på ett ironiskt skämtsamt sätt,
att man skulle rösta mot förslaget, samt tillade, att han ville gifva unge
Roosevelt tid att tänka sig för. De församlade följde sin ledares mening och
röstade för att icke befatta sig med lösa beskyllningar. De sökte med skratt,
skämt och satir slå bort saken och rådde Roosevelt att vara förnuftig, tänka
pà sin framtid, icke skada partiet o. s. v. Men det bekom honom ingenting
p.lls. Dagen derpå uppträdde han igen, och sedan höll han på dag efter dag
på samma sätt. Tidningarna började uppmärksamma honom, och inom en
vecka var hans namn kändt öfver hela staten. Legislaturmedlemmarna
började få bref frän sina respektiva hemorter med uppmaning att hjelpa
Roosevelt i hans kamp mot korruption. På åttonde dagen, då Roosevelt ånyo
fordrade att få saken upptagen till omröstning, vågade ingen motsätta sig
honom. Motståndet var krossadt, och Roosevelt vann med 104 röster mot 6.
Visserligen hopsattes en ursäktande rapport, så att brottslingarna för den
gånget undgingo faran, men allmänheten hade fått sin uppmärksamhet riktas!
på den "rika förbrytareklassen", med hvilket uttryck Roosevelt betecknat
de korrupta samhällselement, mot hvilka han dragit i härnad. I fräga om
rent moraliskt mod intager detta djerfva uppträdande af en 23-årig man
inför en kompakt opposition af gamla förhärdade politikussar måhända
främsta rummet bland alla Roosevelts tilltag i samma riktning.

Han återvaldes 1882 med en majoritet af 2,219 röster och uppträdde under
1883 med kraft mot vissa bolag. Bl. a. väckte han motion om att tvinga
pe-larbanbolaget i New York att slå ned spårvagnsafgiften från 10 till 5 cents.
Dåvarande guvernören Cleveland vetobelade lagförslaget på giltiga grunder,
hvilka Roosevelt i sin brådska hade förbisett. Han uppträdde derför sedan
sjelf emot förslaget och erkände, att han varit "svag nog att låta sig
beher-skas dels af hämdlystnad mot de infernaliska tjufvar, som sköta
spårvagsaf-färenia, dels af folkopinionen i New York". Roosevelts anseende blef
ytterligare befästadt genom detta bevis på redobogenhet att erkänna och rätta
ett misstag. Det var icke långt ifrån att han, ung som han var, blifvit väld
till kammarens talman. Frasen "den rika förbrytareklassen" slog an på
folket och gjorde honom ännu mer omtyckt, då man erinrade sig, att han
själf tillhörde den förmögna klassen.

Återvald 1883 till en tredje tjänstgöringstermin i legislaturen,
introducerade han civiltjänst-lagen, ett djerft och revolutionärt politiskt vågstycke på
den tiden. Han arbetade ihärdigt för främjande af hvarje filantropisk
rörelse. Det var på hans initiativ den rörelse sattes i gång, som hade till
uppgift att få cigarrtillverkning i de fattiga bostadslägenheterna förbjuden, och
han var ordförande i den s. k. Roosevelt-komitén, hvilken bragte i dagen ett
antal grofva missförhållanden i stadens styrelse. Men om lagstiftarne i
allmänhet hade han icke någon hög tanke. "De värsta legislaturmedlemmarna
komma från de stora städerna", sade han. "Bland dem finnas några få bil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 18 20:16:58 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rooseveltt/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free