Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från barndomshemmet till legislaturen - II. Roosevelt som ranchman i Dakota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
THEODORE. ROOSEVELT
dade och upplysta män, men de flesta äro utländingar med (öga eller ingen
uppfostran. Det är deras okunnighet lika mycket som egentlig elakhet, som
gör det sä svårt att genomdrifva goda lagförslag eller förhindra antagandet
:if dåliga." Han fick också personligen erfara, hvad den råare delen af
lag-Ptiftarehopen på den tiden kunde tillåta sig. Då han mot alla de äldres
varningar uppträdde så skarpt mot den rika förbrytareklassen, uppgjordes en
komplott emot honom. En kväll, då han passerade förbi saloonen i det hotell,
der han bodde, kom en flock af karlar, alla upprymda genom flitiga
libatio-ner, ut derifrån. En af dem, en pugilist känd under namnet Stubby, rände
emot Roosevelt och röt med en uppsyn, som om han blifvit rysligt
förnärmad: "Hvad är eder mening med att stöta emot mig på det viset?" På
samma gång riktade han ett knytnäfslag mot Roosevel, men förfelade sitt ni&l.
Stubby hade blifvit hyrd af "lagstiftarna" att klå upp Roosevelt, men de hade
glömt att omtala, att Roosevelt varit en af de bästa boxarna vid Harvard
och i allmänhet ej hade något emot att slåss. Roosevelt, som från första
ögonblicket anat, hvad meningen var, intog en position så, att ingen kunde
komma bakom honom. Stubby gjorde ett anfall till, men låg minuten derefter på
golfvet tillsammans med ett par andra, som skyndat till hans bistånd.
Roosevelt gick sin väg skrattande och upplyste de förbluffade lagstiftarna om, att
nan mycket väl förstod deras plan och kände sig tacksam, emedan de beredt
honom ett litet oskyldigt nöje. Efter den betan blef han behandlad med all
den hänsyn, han gjort sig förtjänt af.
Samma år (1884) som Roosevelt slutade sin verksamhet som
legislatnrmed-lem, var han delegat till republikanska statskonventet och likaledes delegat
och ordförande i New York-delegationen vid det republikanska
nationalkonventet i Chicago den 3 juni, der Blaine nominerades för presidentembetet.
Det öfverväldigande flertalet af medlemmarna gynnade Blaine, men
Roosevelt organiserade ett parti inom delegationen och kämpade för att få senator
Edmunds nominerad. Genom denna handling fick han organisationen emot
sig. Det är möjligt, att denna omständighet föranledde det oväntade steg.
han nu tog, och hvarom nästa kapitel skall handla.
Är 1883 företog Roosevelt en jagtfärd till Montana, hufvudsakligen för att
få ett tillfälle att jaga bufflar. Då någon meddelade honom, att en viss Joe
Ferris hade reda på, hvar bufflarna funnos, uppsökte han Ferris. Denne hade
tillsammans med sin broder Sylvain och ett par andra män. W. Merrifleld
och George Meyers, kort förut slagit sig ned i det s. k. Bad Lands-området
på gränsen mellan North Dakota och Montana. Der egde de en ranch. kallad
Chimney Butte, vid Little Missouri River, ej långt från den lilla gränsbyn
Medora, som fått sitt namn efter hustrun till den excentriske franske
markisen De Mores, hvilken likaledes egt en ranch i dessa trakter. De fyra
männen bodde i ett litet stockhus med endast ett rum, hvilket tjenstgjorde som
både kök och sofrum, och i detta mottogo de Roosevelt. "Han hade",
berättar Joe Ferris, "icke varit hos oss en timme, innan vi alla voro förtjusta
i honom. Oaktadt han var uppfödd i lyx och bekvämlighet och var en man
II.
ROOSEVELT SOM RANCH MAN I DAKOTA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
