Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Efter hemkomsten - X. Roosevelts expedition till södra Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«
38
THEODORE. ROOSEVELT
Under 1912 blef Roosevelt helt oförhappandes invecklad i en obehaglig
rättegång. Én redaktör Newett i Michigan hade i sin tidning påstått, att
Roosevelt plägade svärja, ljuga och supa sig full, och att alla hans vänner
kunde intyga det. Inom en vecka efter publicerandet af dessa beskyllningar
hade Roosevelt stämt redaktören med yrkan på en skadeersättning af
$10,-000. Roosevelt uppträdde personligen inför juryn och vittnade, att han
visserligen icke var absolutist, men att han heller aldrig varit berusad. "Vid
offentliga middagar dricker jag", sade han, "ett glas champagne eller kanske
två, i genomsnitt ett glas i månaden, och det gör jag så, att alla se det.
Det fanns i Hvita huset ett godt förråd af mynta, och jag drack kanske ett
halft dussin mintjuleps om året. Ett lagom förråd af vin och whisky
medfördes under den afrikanska expeditionen och deraf en butelj konjak för min
räkning. Läkaren gaf mig deraf litet då och då emot frossa och af andra
skäl. Det var allt jag drack, och när doktorn vid resans slut för ro skull såg
efter, hvad jag förtärt, befanns det vara precis 7 uns." Roosevelt berättade,
att han alltid hyst afsmak för whisky och bier och af den senare varan ej
druckit mer än en munfull i hela sitt lif, och att det skedde vid ett besök i
den tyska klubben i Milwaukee. Flera vittnen hördes, och deras utsagor
gingo så öfverväldigande till Roosevelts förmån, att redaktören återtog sin
beskyllning och öppet erkände, att han ej lyckats finna någon, som kunde
Intyga, att han sett Roosevelt dricka för mycket. Utslaget blef, att eftersom
Roosevelt med anhängiggörandet af målet ej åsyftat att förtjena pengar
derpå, utan endast att få sitt rykte rentvättadt, en nominel summa skulle
tillerkännas honom, hvilken enligt Michigans lagar var 6 cents. Roosevelt
uttryckte sin stora belåtenhet härmed och sade: "Jag har länge önskat att få
ett tillfälle att vederlägga den der lögnhistorien, och nu är det gjordt."
X.
ROOSEVELTS EXPEDITION TILL SÖDRA AMERIKA.
Den första tiden efter sitt nederlag |egnade Roosevelt åt litterära
sysselsättningar, men för en sådan kraftnatur som hans blef detta icke nog i
längden, och han helsade derför med tillfredsställelse ett anbud som gjordes
honom att bli ledare för en forskningsexpedition i Södra Amerika. Denna, som
efter hvad det vill synas bekostades af den brasilianska regeringen och
det naturhistoriska museet i New Vork, fick af den förstnämnda namnet
Expedicas Scientifica Roosevelt—Rondon eller Roosevelts och Rondons
vetenskapliga expedition. Rondon, en öfverste i brasilianska armén samt
half-indian, hade i 25 års tid varit den förnämste upptäcktsresanden i Brasiliens
vestliga vildmarker. Den brasilianske utrikesministern lofvade expeditionen
sitt varma understöd och uttryckte som sin förnämsta önskan, att den måtte
söka utforska vestra delen af de under namnet Måtto grosso bekanta
vildmarkerna i vestra Brasilien och särskildt en der befintlig flod, känd under
namnet Tvifvelsfloden (River of doubt) eller Rio da Duvida, hvars lopp och
beskaffenhet voro okända för geograferna. Utom Rondon skulle åtskilliga
andra brasilianare deltaga i expeditionen, bland dem löjtnanterna Lyra och
Tilho och geologen dr Oliviera, och de amerikanska deltagarna voro
Roosevelt, hans son Kermit, hans gamle vän fader Zahm, Anthony Fiala, en f. d.
is-hafsfarare. som också tjenstgjort i det spansk-amerikanska kriget, Roosevelts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
