- Project Runeberg -  Rosa /
4

(1929) [MARC] [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 Rosa

Jag heter Parelius, student. Jag kan förresten teckna
och måla, om ni har någon användning för det.

Ni är en lärd man, hör jag.

Ja. Och jag är ingen rymling. Jag ska träffa en
kamrat i de här trakterna, vi är lika lärda och vi är jägare
båda två. Vi ska på vandring.

Laga så ni får sitta! sade då Hartvigsen och satte
fram en stol.

Bland andra saker fanns Cdet ett litet klaver i stugan,
men jag avhöll mig från att genast gå och pröva det;
däremot förklarade jag för Hartvigsen allt vad han frågade
mig om, och han gav mig mat och dryck. Han var mycket.
vänlig mot mig och ville behålla mig i sitt hus i stället
för att visa mig till drängstugan på Sirilund.

Ni kan bli hos mig och hjälpa mig med litet av varje,
sade han. Är ni gift? frågade han och skrattade.

Nej. Jag är bara tjugutvå år. Jag står på tillväxt än
så länge.

Ni är kanske inte ens kär i någon då?

Nej.

Slutligen sade Hartvigsen:

Ni som kan så många lärda saker, ni kan väl också
teckna av min stuga och min sjöbod, med ett ord alla
mina byggnader och göra ett par tavlor åt mig?

Jag småskrattade och förvånade mig något över hans
underliga tal, ty det var ju just vad jag hade förklarat,
att jag kunde teckna och måla.

Jag har så mångt och mycket i mitt Bus, sade han, och
utanför mitt hus flyger mina duvor och jag är ägare till
allt ni ser, men jag har inga tavlor, sade han, nej, det
har jag inte.

På allt detta svarade jag, att jag skulle göra det bästa
jag kunde och avbilda vad han önskade.

När Hartvigsen gick till bryggorna och lämnade mig
åt mig själv, drev mig min längtan att söka ensamheten.
Inga dörrar hade låsts för mig, jag gick vart jag
behagade, jag satte mig en stund i sjöboden, uppfylld av tack-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 21 20:04:06 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosa/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free